Dagens Nyheter – 27 oktober 1869, sida 1

ende föreläsningarna fortsättas i dag å;Vetenskapsakademiens hörsal, då rektor Olbers kommer att hålla föredrag om Jean Jacques Roussesu såsom uppfostrare. Konstskatter. Vid hr Eicbhorns sednaste föreläsning i Göteborg berörde han drottning Kristinas nit, särskildt för målarekonstens uppmuntrande. Då hon ieke kunde erhålla vän Dyk: sjelf, som redan var död, inkallade hon en: elev af denne, David Bäck, af hvilken vi hafva de flesta porträtterna öfver: svenska märkvärdiga män från denna tid: Vidare inkallades Sebastian Bourdon, som med :snille förenade en lysande teknik och som, bland annat, målat ett utmärkt anslående porträtt af Kristinas halfbror, grefven af Wasaborg. Af öfriga: konstnärer omnämndes en utmärkt-polsk kopparstickare, vid namn Kalb. Såsom bevis på hvilka oerhörda konstskavter Kristina hopat, dels genom att taga sin:atora andel af krigsbytena från Tyskland, dels genom inköp för statens medel, omnämnde föreläsaren, att förteckniszgen ötver desamma : upptager 86 statyer i brons, 166 i marmor, 143 mynt och medaljer i guld, 6,349 i siltver, 598 målningar, 8.000 band handskrifter 0. 8 v. Betraktande dessa konstskatter såsom sina egua, tog Kristina dem, såsom bekant, efter sin tronafsägelse med sig till Italien, der hon, i förtreten öfver mottagandet vid sitt sista besök i Sverige, testamenterade dem till kardinal 50lini. Denne dog dock redan ett par månader efter drottningen; och samlingen, hvilken ansetts såsom nära nog den förnämsta i Europa, öfvergick nu till kardinalens brorsson, hvilken sålde och förskingrade den. De flesta målningarna kommo i familjen Orl6ans ego och finnas nu i Frankrike. Skulpturverken åter stannade i Italien hos slägten Ortogoni — egendomligt nog, ty de härstammade ursprungligen från Italien. Tagna vid belägringen af Mantna, hade de förts till Prag, der deåter togos af svenskarna. Ett bidrag till ordensväsendets historia. I andra deleuv af riksrådet m. m. srefve Fr. Axel von Fersens historiska skrifter läses blaud annat: Vid serafimerordens upplifvande och svärdssamt nordstjerne-ordnarnes instiftelse 1748 blefvo ordens statuter stadfästade. Dessa innehölo, att kommendörsvirdigheten skulle utdelas i ordenskapitlet, genom votering med svarta och hvita kulor. Ordenskansleren, grefve Tessin, hade dem föreslagit. K. mit egde att utnämna dem han med ordenstecknet ville belöna, men kapitlet egde att, med pluralitet af svarta kulor, utesluta den föreslagne. Konungen (AdolfFredrik) iäskade nu ändring uti detta sätt att utdela ördensband. Riksens ständer kommo häröfver i vidlyttiig ordvexling. Hattarne, som sågo sin onåd hos konungen och drottningen dagligen tillväxa, fruktade att från. dessa nådeteekeniblifva uteslutna, då konungen dem enväldigt aisponerade; mössorna åter, som trädde i gunst och närmare förtroende med öfverheten, funno deras räkning vid denna förändring. Saken kom till votering i riksens ständers plöna, der konungen vann sin åstundan, med en ansenlig pluralitet, oaktadt hattarnes bemödande. Kommendörsbanden medförde den egenskap att reta menighetens afund på rådet och alla kommendörer, som buro denna orden. Den nöjda delen var här ringare till antal, än den afundande. Grefve Fersen tillägger: De flesta ordenstecken äro foster af konun-gars och furstars Högfärd, hvilka vunnit burskap och värde i allmänhetens klenmodiga inbillning. Det hade varit försigtigare att icke upplifva ordenstanken i Sverige, der den icke passade med den tribetsoch jemnlikhetsanda, som upplifvade nationen; men sedan det oaktadt och på falska grunder det var gjordt, borde ordnar i Sverige ega samma form och egenskap, som i andra europeiska stater. Nya kyrkogården. Kyrkogårdens utvidgning åt nordvestra sidan och dermed förecade arbeten, -bvilka skola verkställas under ianevarande vinter, hai dessa dagar af kyrkogårdsförvaltningen blifvit öfverlåtna tillrentreRN a a era AA a RR AA Ä