Dagens Nyheter – 26 oktober 1869, sida 2

gar, som måste ljuda särdeles illa i den helige fadrens och de många vördiga prelaternas öron. Han har dymedelst brutit isen; tidsandan har i honom funnit en tolk midt uti kyrkans sköte. Det är således ej längre endast utifrån katolicismen angripes; en af dess talangfullaste, mest upplysta och inflytelserika tjenare går att räcka oppositionen handen; och många skola säkerligen följa hönom efter. E Antagande att det skall lutressera våra läsare att få veta ett och annat om den frimodige pateru, införa vi följande ur en utländsk tidning: Deu nu såsom pater Hyaciathe verldsberömde Charles Loyson föddes den 10 mars 1827 i Chateau Gouthier uti departementet Mayenne. Då han var tre år gammal, flyttada han med sin far, som var rektor, till Pau, och här vistades han till sitt 18:de år, hvarefter han år 1845 ingick i seminariet Saint Sulpice i Paris Som en af hans kamrater på: seminariet nämnes den sedan så ryktbar vordne Erneste Renan, och det är icke osannolikt att: detta umgänge haft ioflytaude på honom; ty huru ölika de två fordra skolkamraternas uppfattring i tros saker än är; utmärkas: båda: af samma sträfvan efter klarhet. Den 14:de juni 1851 vigdes Charles Loyson till 0 prest i Notre-Damekyrkan uti Paris, hvarest .hau sedan; skulle: komma att fira så stora trinmfer. Att-han väl begagnat sin studietid och -derunder vetat förväriva sig grundliga kunskaper, märkes: bäst deraf att han kort efter sin-prestvigsel utnämndes till lärare i filosofi vid seminariet i Avignon och år 1854 fick öfvertaga undervisningen i dogmatik: vid ett dylikt läroverk uti Nantes. Lärareverksamheten behagade honom dock icke riktigt, och han besteg derför predikstolen i kyrkan Saint Sulpice i Paris. Emellertid väckte: hans uppträdande: då just ingen uppmärksamhet: 1858 inträdde han i-Domirikanerorden och 1859 i Karmeliterorden, der han fulländade sitt: noviciat 1861. Från denna tid börjar pater Hyacinthes Sapostoliska liff. Erkebiskopen af Paris uppdrog åt pater Hyacinthe att predika uhder fastan. Ebura det ingalunda :var lätt att uppträda efter en så berömd vältalare som den förre predikanten pater Lacordaire, löstes dock denna uppgift på ett särdeles tillfredsställacde sätt af Hyacinthe. Det är just såsom talare han vunnit rykte. När han skulle predika, fylldes : Nötre-Dame-kyrkano hela timmar före gudstjenstens början af åhörare. I.synnerhet beundrades han af fruntimmerna. Mem han är derför ingen sengationspreditant. Vidsträckta kunskaper, upphöjda tankar, en skör form äro för honom blott medel, hvarigenoz han söker göra intryck på åhöraren; det är aldrig hans ändamål att dermed briljera. i Om Lacordaire, säger en författare, väckte häpnad och förundran genom den djerfhet, hvarmed han öfverlemnade sig åt inspirationens vström, och: den säkerhet, med .tvilken han åter förflyttade sig till fast roark just i det ögonblick då han syntes näravatt föras bort mot sin vilja, så fängslar pater Hyacintae genom: sin ädla, lugaa hållning, genom sitt allvar och naturliga språk, som derför icke är mindre färgrikt och bildrikt än hans företrädares. Han har en djup och innerlig öfvertygelse och — hvad ännu mer — han har mod att uttala densamma. Hvem minnes icke t. ex. huru han för omkring ett år sedan från NÖtreDames predikstol inför en: talrik församling yttrade sig om judendomen, dervid framställande åsigter om Guds utvalda folk och dess mission, som voro så: liberala att man väl koappt annorstädes hört maken? Det vär: klart, att en sådan mans uppträdarde icke kan vara behagligt för hans ordensbröder, och att hans sträfvan efter upplysning och sanning måste på det högsta ogillascaf det ultrapresterliga partiet. De anklagade honom derför i Rom, och hans ordensgeneral, som naturligtvis hyliade Antonellis enda saliggörande grundsatser, gaf honom en varning ochöpå samma gåag det beteckrande rådet att antingen underordna sina egna åsigter de af kyrkan omfattade eller också -— tiga stilla. Pater Hyacinthe har svarat härpå så som man kunde vänta af honom. Han lemnade karmeliterklostret, hvars prior har dittills varit. Och offentligen i-tidningarne uppgaf han: orsaken tilldetta steg. Med rätta påpekade han i sin förklaring den religiö3a anärki, som för närvarande herrskar i Fravkrike, och den andel katolicismen deruti bar. ; Man fick då höra ord af honom, som man