Dagens Nyheter – 26 oktober 1869, sida 1

ap ee samhet efter valen och sitt förhållande till den 26 oktober-demonstrationen. Baäncel genmälde härpå: En insurrektion på en förut bestämd dag vore rent vanvett, då man ju ej ville onödigtvis uppoffra sig i striden mot en regering, som haft tillfälle vidtaga förberedelser. Tal. ville gerna för sin del äfventyra lif och blod för folkets sak, men det skulle ske med åtminstone någon utsigt till verkliga resultater. Grefve Keratry hade helt obetänksamt och utan attrådföra sig med någon annan af oppositionens medlemmar framlagt planen till en offentlig demonstration den 26:te. För öfrigt var det icke talarens och hans vänners sak att försvara 1852 års författning; det var honom likgiltigt omregeringen kränkte den. Ville regeringen åter angripa någon af folkets rättigheter, såsom t. ex. den allmänna rösträtten, så skulle han icke ett ögonblick draga i betänkande att kalla folket till vapen; och i hans rom skulle då ett manifest undertecknas, som förklarade revolutionen berättigad. Hr Lefrancais kallade Bancels bevisning för tomma svepskäl, afeedda att dölja de deputerades feghet. Jules Ferry protesterade med hättighet mot den ovärdiga roll, man här ville tilldela deputerade; men det allmänna ropandet och det alltmera tilltagande oväsendet hindrade honom från att tala till punkt. J. Simon upprepade hvad Bancel sagt att en insarrektion den 26:te vore att anse för fullkomlig galenskap, och att demokratien icke borde kompromettera den gynsamma ställning hon nu innehade. Emot Simon uppträdde den bekanta socialisten: Briosne. Han sade att en demonstration, som utgick från 40 medlemmar af landets lagstiftands församling, nödvävdigt måste föra till seger, då ju deras antal på vägen från Bastilletill Concordia-torget skulle ökas med en half million menniskor. Truppernas befälhafvare skulle nog betänka sig åtskilliga gånger, innan de gåfve order att skjuta på en så stor afdelning af riksförsamlingen och 500,000 oskyldiga menniskor. Att en så lysande demonstration icke komme till utförande, derför. hade man endast de republikaoska deputerades feghet att tacka. Omsider lyckades det de fyra anklagade riksdagsmännen att tränga sig igenom massan och slippa ut på gatan, dock ej utan att få höra månget bittert ord på vägen. x x ake Ofvanbeskrifna uppträde visar tydligen, hura ringa säkerhet man har för lugrets bibehållande i den franska hofvud:taden. En ytterligare orsak till farhågor är att den envise Raspail verkligen lärer ämna hålla sitt bekanta löfte att, om ingen vill följa honom, i dag kl. !22 gå ensam till lagstiftande församlingens lokal. Om honom berättas att han haft en enskild sammankomst med flera hundra medborgare, hvarvid ban, trots alla varningar, förklarade att han icke vill vika från sin föresats. -Församlingen ropade då, att han ej skulle behöfva gå allena; samtliga tillstädesvarande skulle ledsaga honom. De radikala tidningarne göra också allt för att förbittra sinnesstämningen, De förebrå sina deputerade, att de svikit folkets sak, och håna dem, derför att de ej vilja vara med om att afsätta kejsaren den 26. I maj månad, säger Figaro, lofyade de sjna valmän månen, men nu hålla de sig till jorden, och det göra de klokt i. Men hvarför i all verlden voro de så hetsiga för ett halft år sedan? Naturligtvis derför att de ville väljas. Reforme skrifver: De skulle ha förklarat, att kejsardömet upphört att bestå. Genom att svika sin pligt ha de underskrifvit förlusten af sin egen rätt. Vare sig att de begära afsked eller icke, går det mandat, som folket gaf dem, till ända den 26 oktober, och vi konna redan US TTT inom stöt. NS ge SN ån ST aren Ra tt or gro Be Tr on BAR SYS SINE vä Ligg ön ffa EP ESEERIDRPRRERAES