Dagens Nyheter – 25 oktober 1869, sida 1

lika med insändaren, tänker; men hur tror man att denna försäljning, eller auktion, kungjordes för allmänheten? Jo, på vanligt sätt genom annons i tidningar och tillkännagifvanden från predikstolarne, tänker läsaren; nej, chefen eller den, som fått sig försäljningen uppdragen, utsände en materialvakt, hvilken sprang ikring staden och underrättade så många han träffade om den samma dag blifvarde anktionen.(!) Virket var upplagdt i högar, en del spekulanter kommo tillstädes, auktionen börjada och fortgick till dess alltsammans var försåldt till priser, hvarom man kan göra sig ett begrepp, då det upplyses, att en person för en hög betalte 5 rår 10 öre, ur hvilken han erhöll 16, säger sexton, hästlass. Hela suktionssumman lärer uppgått till omkring 400 rdr. Nå, detta var ju rätt vackert! utropar läsaren; men då han får veta, att hopsamlandet utefter linien af samma virke kostade staten omkring åtta hundra, säger 800 rår, hvad säger han då? oo Hade vederbörande skänkt samma virke till de fattiga banvaktarne, med vilkor att de sjelfva, hvar inom sitt distrikt, hopsamlat och hemfört detsamma, så hade staten haft omkring 400 rdr i behållning. Men detta gick natorligtvis icke an.