Dagens Nyheter – 22 oktober 1869, sida 2

Bref från Paris. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Paris den 15 oktober. Poeterna besjunga fyra månader-af året: April och maj skänka oss :sol, blommor och vällokter; september och oktober gifva oss sina riks och vackra färgbrytsingar, sing frukter. Detta är i Frankrike tidpunkten för jagtens öppnande och för vinskörden. De parisare, som ej få njata någonderås nöjen och som älska mycket uppskakande nyheter, ha under dena sednaste tiden fått tillräckligt af sådana. Den ena olyckshändelsen har följt på den andra: det var ej tillräckligt med det förfärliga dramat i Pantin; en eldgnista faller på ett fat petroleum, och trettio fartyg brinna i Bordeanuxs hamn; en rökare kastar från sig en svafvelsticka och hippodromen blifver lågornas rof. — Apropo3 detta, så berättar man att direktören för hippodromen, hr Arnault, fick underrättelsen om den svåra olycka som drabbade honom gsrom. en af sina favorit-hästar. Man hade just räddat dettz dyrbara djur undan eliens härjande och sökte efter någoa som ville rida till hr Arnault för att underrätta honom om eldens utbrott, (Elaka tungor påstå att det var en af hippodromens egra konstridare som kastade sig på hästen.) Under vägen blef ryttaren kastad ur sadeln och hästen fortsatte sin färd. När denne sadnarekom till Bonlogne-skogen blef han igenkänd af en tullvaktmästare, som ledde djuret till hr Arnaults villa och ringde på. — Direktören, väckt ur sin sömn, gick ned för att öppaa, fick se sin häst ensam utanför porteu och utropade: — Boabad här! hvar är på färde?! Som hästen, ehuru väl dresserad, ej var i stånd att gifva honom svar på frågan, klädde han sig i största hast, kastade sig i sadeln och kom jast till hippodromen, när den stod i fall låga. x x För några veckor sedan dog en konstnär, som egde stor ryktbarhet i den artistiska verlden. Dantan den. yngre kallades för karrikatyrens Pnidias. Det var han som bade skapat i bildhuggerikonsten sättet att taga en persons karrikatyr; deana uppfinning, utförd af en skicklig mejsel och en humoristisk observationsförmåga, hade gjort konstnären ryktbar. Ingen har så som Dantan kunnat återgifva de menskliga bizarrerierna i lera. — Karrikatyrsnillet var medfödt hos tonom; han började redan som barn att med ot kol teckna på väggarsa karrikatyrer af de personer gom besökte hans fader. Dantan hade ett museum som var en af Paris! märkvärdigheter. Man såg. der vid sidan af hvarandra tidehvarfvets celebriteter i politiken, diplomatisn, de sköna konsterna och teatern. Dantans specialitet lärde honom känna alla lifvets småaktigheter. När en ryktbar persoi kom till horom och besökte hans museum och der fick se karrikatyren öfver en medtäflare eller fiende, utbrast han: — Hur lyckad den är! Ni måste göra min bild! krter många böner gjorde artisten ett utkast. När karrikatyren var fulländad, hette det: — Hurul detta skall föreställa mig — men jag är ju alldeles misslyckad! En dag fick han det infallet att taga sin egen karrikatyr; han förlöjligade sina egna drag så mycket som möjligt. När bilden var färdig, visade han den för sina vänner. — Hvilken utomordentlig likhet! utropade aila ... men ej tillräckligt löjlig! Blott af ett enda fruntimmer, hade konstvären tagit en karrikatyrbild, det var fru Malibran. Hoa hade under ett års tid fåfängt beåt artisten om sitt porträtt. En dag gjorde han äntligen ett utkast. Några dagar derefter, då han på aftonen träffade den berömda sångerskan bakom kulisserna på italienska operan, öfverlemnade han henne detarbete hon så länge bedt om. Fru Mslibran tackade, betraktade ået, försökte småle — men utbrast i tårar. Artisten gjorda då ett löfte att aldrig mera lausanm ill an daellle ham unn ATS avma damnann