delse i denna hans person och lif om intet — låter honom frestas till synd utan möjlighet att synda, låter honom genomgå lifvets och pröfningarnes skola utan att derutaf nå got lära eller derunder vexa och fullkomnas: med ett ord, Jåter honom ingå i alla de vilkor och omständigheter, som höra till menniskors andeliga uppfostran för detta och det tillkommande lifvet, utan att sjelf kunna derigenom verkligen uppfostras, emedan han redan ifrån början framstår färdig och fulländad till hela sia inre menniska. Så blitver Jesus Kristus till en menniska af ett omenskligt slag, en skenmenniska, som vi icke kunna tillegna oss eller göra ti!l föremål för vår själs andliga åskådning, utan måste känna oss fremmande för, och kraften af hans person och lif går derigenom för menniskorna förlorad. Och denna doketism, den sträcker sig ifrån denna medelpunkt för det kristliga lärobegreppet till alla delar af periferien. Så i fråga om den intill detta personliga troscentrum närmast gränsande läran om rättfärdigheten och rättfärdiggörelsen genom Jesus Kristus, der densamma uppträder och visar sig i gestalten af en uppfattning, hvilken lägger hela tonvigten, icke på att vara rättfärdig, utan på att anses och räknas för att vara detta, genom detta banande vägen för det falska gudaktighetsskenet och laglösheten att göra sig denna rättfärdighets namn till godo och köpa sig syndaaflat för ett vida bättre pris än någonsin under påfvedömet förmedelst en tro, hvilken med Ebreerbrefvets tro och dess försakelse af det jordiska för det himmelska icke har mer än namnet och etiketten gemensamma eller icke en gång det Således: en namnkristus, en namnrättfärdighet och en namntro — det är ionehållet af denna evangeliska doketism, såsom jag med fullt medvetande kallar den; och det gäller att upptaga kampen mot denna gamla fiende i en ny skepnad med icke mindre allvar nu än i fordna dagar utan att förtröttas. Det gäller att mot denne doketiske skenkristus, mot denna doketiska skenrättfärdighet och denna doketiska skentro i våra dagar sätta Skriftens sanne Kristus och Skriften3 sanna lära om rättfärdigheten och tron i hela sin reala verklighet och vörkliga realitet, så att de göras rätt närvarandeför menniskors tankar; och detta har äfven varit den uppgift, som jag ställt för mig tinder tolkovingen af en biblisk läroskrift, bvilken, med sitt betonande af den sannt measkliga utvecklingens betydelse för vår Frilsares person och af den rättfärdiggörande trons uppåtsträfvande samt sedliga realitet, emot allt doketiskt skenväsende i anförda riktoing utgör ett så inträngande vittnesbörd, att ett mera afgörande i detta afseende icke kan gifvas. Och hafva dessa föreläsningar kunnat tjena till att väcka edert deltagande för denna uppgift och åtminstone hos några ibland eder utveckla sinnet för den sanna enkelheten i fråga om kristendomens lära samt inskärpa förmågan att skilja mellan skenet och sanningen i allt hvad som dermed sammanhänger, så skall jag icke anse mitt arbete med desamma vara obelönadt eller fruktlöst.