Dagens Nyheter – 21 oktober 1869, sida 2

PDBoktor Strousberg. Hvem är doktor Strousberg? -Antwerpens citadell, hvarz ifrågasatta befästande på 1840talet höll på att bli en europeisk fråga och då gaf anledning till en ganska vidlyftig diplomatisk skriftvexling, har helt nyligen, på grund af köpekontrakt, blifvit afträdt till en privatman, jernvägseutreprenören dr Strousberg. Det är ej troligt att hr S. fått den lilla fåfängan att göra sig till kommendant på citadellet, utan kommer detta sannolikt att raseras eller att förvandlas till fabriksbyggnad. Dr Strousberg är icke krigets man, utan de fredliga storverkens. Köpet af nämnde citadell, som tilldragit sig stor uppmärksamhet, äfvensom den omständigheten, att dr Strousberg åtagit sig att bygga O:karshamn3banan och att han dessutom är en af de sednare årens intressantaste företeelser inom den finansiela verlden, synnerligast i Berlin, der han är bosatt, gifva oss giltig anledning att presentera honom för våra läsare. En af hans landsmän tecknar honom på följande sätt: Tid efter annan visar sig på börshorisonten en strålande stjerna, som med sin. glans hotar att fördunkla allt och hvilkens blotta åsyn väcker sensation. De finansiela astronomerna hafva ännu ej blifvit eniga, huruvida de skola hänföra denna stjerna till 8olarnes eller fixstjernornas antal eller blott ansa den som en förbigående meteor. Denne moderne Lucifer eller ljusbärare har en undersät.ig figur, med anlag för fetma, och ett stort, rundt ansigte med starkt markerade, men intressanta drag. Hans namn är Strousberg. Denne herres fabelaktiga lycka och egendomliga personlighet äro böljda sf en hemlighetsfull slöja, och hans lif har derför gifvit stoff till en mängd fabler, hvarmed bör gen, trotz sin prosai:ka natur, med förkärlek sysselsätter sig. Enligt ryktet var 5. för helt få år sedan endast en okänd och anspråkslös privatlärare, som i England, dit slumpen fört honom, fann de vises sten eller, rättare, några rika kapitalister, hvilka lemnade honom betydliga summor för att utföra vågra lika djerfva som snillrika iodastriela plaver. Efter en lång tids frånvaro, uppträdde Strousberg ånyo i Berlin, men nu med furstlig glans och försedd med rekommendationsbref till landets höge och högsta män, af hvilka han äfven på ett förekommande sitt mottogs och be-kyddades. Han lyckades: snart förskaffa sig koncessioner på åtskilliga jernvägsanläggningar, hvilka han, till trots för tviet om deras räntabilitet och till trots för allmänhetens fördomar, utförde på ett sätt, att till och med hans motståndare måste erkänna hans energi, lycka och på utvägar aldrig villrådiga geni. Om man än i början af hr Strou:bergs offentliga basa gerna liknade honom vid Mir6s, Percire och dylika svindlande spekulanter, så hafva dock hans företags djerfnet och lyckliga utgång så småningom omstämt opinionen och omgifvit hans intressanta personlighet med en gyldeno strålglans. Hvad bans nuvarande förmögenhet angår, ärjman något osäker derpå, men man antager att den icke uwuderstiger 6 millioner. Han eger flera asliga gods, har åtskilliga jornvägar på entreprenad och har byggt nära 400 mil sådana, är filosofi3 doktor, egare ti!l två jernbrutk, till den Egestorffska maskinfabriken, tom årligen levererar 200 lokomotiver, till en mycket utbredd tidskrift och den dagliga tidningen die Post samt är medlem af det nordtyska parlamentet. Vid Wilhelmsstrasse i Berlin har han byggt ett palat:, som säges ha kostat honom 400.000 thaler, och hvari finnes en dyrbar samlirg målningar, med mästerverk af Meissonier, Vautier och Knaus, en matzal dekorerad med frescomålningar och med oförlikneliga möbler, deriblard — säger det sqvalleraktiga ryktet — tolf ländstolar, hvilka när man sätter sig i dem, spela de mest popnlära af Donizettiz, Belliri: Meycerbeers och Verdis melodier. I dr Strousbergs väntsal träffar man representanter af alla stånd: medlemmar af den högsta aristokratien, furstar och grefvar, som vilja inleda förbindelser med finansgeniet, lika väl som fattiga stackare, hvilka sällan förgäfves påkalla hans hjelp, ty han skall vara de fattigas vän och välgörare. Otaliga avekdo