Dagens Nyheter – 21 oktober 1869, sida 1

l grundade och väl skrifna betänkande, som icke saknar en ironisk anstrykning: Motior ären har ansett, att sor vid andra lika allmänra sammanträden gemensam bön och betraktelse af Guds ord alltid försfinnas, så vore bifall till hans förslag en god seds efterföljd inom landstinget; men utar afseende på förlagets lämplighet, såsom gruadläggarde en plägsed, vill det synas utskottet, om icke ringaste tvekan kunde ega rum om förslagets bifallande, derest det vore af erfarevheten Konstateradt att den förädlande inflytelse på öfverläggningar och beslut, som borde hos en menighet eller korporation framkallai sf en gemensam bön om Guds bistånd och välsignelse, aldrig uteblef. Som likväl hvarken våra riksdagars ller domstolars förhandlingar vittra derom att den i grundlag och allmän lag föreskrifra inledningen dertill med gemensam gudstjenst åstadkommit störra aktning för andras rättigheter, mindre bevägenhet att, i strid med dessa, göra egna gällande, mognare omdöine urder öfverläggnirgarre eller djupare vishet i besluten, samt det torde få antagas såsom otvifvetaktigt att dessa önskvärda företeelser vid landstingets förhandlingar under de sex föregångne lardstingen icke saknats, hvadan deras befictlighet, oansedt gemensam gudstjenst ej hållits, måste anses härflyta af det sätt, hvarpå en hvar af landstingets ledamöter, utan lagbestämning, i sitt hjerta dyrkar Gud och låter sin egen uppfattning af hans väsende och vilja vara rättesnöret för sina tankar, ord och gerningar, synes det utskottet att den väckta motionen ej bör till någon landstingets åtgärd föranleda. Detta betänkande blef utan diskussion af landstinget godkändt. EOS ORDRAR EO EE EA ED