Dagens Nyheter – 21 oktober 1869, sida 1

7 oo 44 — stert för mig. Har ni haft några underrättelser från Helene nyligen? — Ja, jag besökte henne för fyra dagar sedan. — Och hur mår hon? — Rätt bra, Gud vare lof. Men hon har allt förändrat sig betydligt; hon har magrat och detta oroar mig. Den vackra årstiden, de sköna dagarne skola måhända göra henne godt. — Der borta lärer hon knappast kunna draga någon fördel af dem, det kära barnet. — Hon talar då icke om att återkomma till Cercella? 70— Nej, tyvärr, svarade Johanna sorgset. TrDen unge mannen vände sig om för att borttorka en tår. — Ni älskar henne således ännu lika mycket? återtog Johanna i en ton af ömhet. -— 0, ja! suckade han, jag skall aldrig glömma henne. Johanna fattade hans hand och tryckte den varmt. De skildes. Anda till slutet af april månad mottogo föräldrarne regelbundet bref från Heldne. Nu Vor det dook fjorton dagar sedan sista brefvet anländt. — Jag känner det, sade Johanna, uppivgad af fruktan för det värsta; min dotter är sjuk. i . Albin försökte trösta henne. På aftonen