Dagens Nyheter – 18 oktober 1869, sida 2

Utrikes-Nyheter. Ett folkmöte i Paris hölls åtta dagar i går och gaf anledning till häitiga uppträden. Det var i Belleville. På dagorduingen stodo åtskilliga sociala frågor, och den talrikt församlade publiken ådagalade redan på förband sin stämning genom att välja Henri Rochefort till hederspresident, ehuru han icke var närvarande. Uader diskussiocen kom man att tala om en klass af rättstjenare, de s. k. huissiers, och blefvo dessa af den för sina djerfva yttranden bekante Ducasse kallade för bödlar. Den tilistädesvarande poliskommissarien ansåg sig bäraf befogad att framställa den första varningen, hvilken upprepados, sedan en följande talare begaguat ännu starkare uttryck. Förbittriog, hätska ord, tumult — se der frukten af varningarne. Kommissarien förklarade då mötet upplöst. Ordföranden protesterade... Följden: slagsmål mellan deltagarne i mötet och närvarande dels uniformerade dels förklädda polisageiter. Flera med bänkar beväpzade individer kastade sig öfver rättvisans handtangare. Emellertid lyckades det de sednare, utan att begagna vapnen, att d:ifva de anfallande tillbaka. Redan hade striden förflyttats till salens utgångar . .. Piötsligen hördes ropen: oo — Till vapen! lefve republiken! Folkmassan gjorde halt och vände sig on en kårduackad kamp började. Åtskilliga por: lisbetjenter förlorade siaa vapen och fingo kläderrza sönderritna; 5 å 6 biefvo mer eller mindre allvarligt sårade. Striden inne uti salen räckte omkring en timma och for.sattes sedan ute på gatan. Här hade samlat sig en hop spektakelmakore, som under ropet: till vapen! man mördar våra brödsr! tågade framåt, bärande en bår, på hvilken de lagt en person, som uppgafs vara sårad. Det behöfdes ett nytt slagsmål för att pulisen skulle kunna skingra denna hop och bemäk iga sig båren. En tillkallad läkare förklarade då att den derpå liggaude individen hvarken var död celler sårad, utan att det hela tydligen var en komedi, hvarmed man afsett att uppreta folket och sprida rörelsen älven till andra qvarter. Deita har dock ej hindrat de flesta tidningar från att, såsom vanligt, taga parti mot polisen. Så berättar, att kejsaren blifvit mycket ledsen öfver hvad som förefallit, anseende polisen ha visat total brist på kiokhet och takt; och man iycker att ordningens upprävthåilare baft så mycket micdre skäl att ingripa, som icke ett enda högförrädiskt ord yttrats på mötet. x ki x Såväl detta uppträde som flera andra vid offentliga sammankoraster förefallna oordniagar ha nu förarledt regeringen att åter sätta lsgen af dena 6 juni 1866 i kraft, hvarigenom polisprefekten bemyndigas att tills vidare förnr nr rbarr rt sr