Dagens Nyheter – 18 oktober 1869, sida 2

der, jag tänkte också på min fader, och jag ville bedja för er båda. — Älskade barn! Och hvad har du bedt den heliga Jungfrun om? Helene nalkades sin moder och hviskade till henne: — Jag har bedt henne, attåhon skall göra dig lyckligare, och att pappa skall blifva dig värdig. — Hvad menar du, Helene? Flickan syntes förvirrad och nedslog rodnande ögonen. .— Bannas icke, sade hon sakta, men jag förstår nu, moder, hvarför du så ofta gråter. — Huru, du skulle då förstå? . . . frågade Johanna ifrigt. — Ja. — 0, Gud! utropade Johanna; och jag, som gjort allt, för att dölja, det för dig! — Tro mig, inom kort skall dock pappa förändra sig och aldrig dricka mer. — Gud gifve, du sade sanning! — Har du förtroende till den goda Jungfru Maria? — Om — 0 ja! — Nåväl, hoppas då moder och vänta! — Hoppas och vänta, upprepade modren mekaniskt. Och. öppnande sina armar mot sin dotter, ryckte hon henne ömt till sitt bröst — Sändande dig till Jorden, återtog hon,