garens fråga vidhöll sin förut gjorda uppgift, hvarför denne begirde få två vittnen, som närvarit vid köpeaftalet mellan kyrkoherden och Olof Jansson, afhörda. — Det först afhörda vittnet, ortens hiradsdomare och broder till bemiilde Olot Jansson, hvars berättelse var temligen invecklad, förklarade omsider, efter många spörjsmål af domaren, det han, som åhört ett mellan kyrkoherden Johansson och Olof Jansson hos denne sednare uppkommet samtal, ansåg detsamma hafva innefattat köpeaftal dem emellan om kolen, utan att dock vittnet kunde uppgifva om något bestämdt pris betingades eller säga om något förbehåll af kyrkoherden Johansson att, på sätt denne påstod, erhålla kolen åter om han sådant önskade, gjordes. — Härefter gjorde åklagaren ytterligare bemställan till kyrkoherden Johansson att vidgå det han försålt kolen, men kyrkoherden nekade fortfarande dertill, hvarför äfven det andra vittnet måste afhörag. — Detta, som närvarit vid samma tillfälle som det af förra vittnet omnämnda, och samtidigt med detta, intygade, att kyrkoherden J. dervid till Olof Jansson försålde kol och att visst pris derför betingades, utan att något förbehåll af kyrkoherden J. att återfå kolen framställdes. Kyrkoherden J. aflade härefter den förklaring, att han, som kort derpå skulle bort och profva, haft för afsigt att, i händelse han erhölle annan plats, taga pennidgar för kolen, men att dessa skulle till honom återställas, derest han, såsom nu vore händelsen, fortfarande komme att qvarstanna inom Hellefors församling. klagaren öfverlemnade härefter målet till bäradsrättens pröfning, hvars utslag framdeles kommer att meddelas.