Dagens Nyheter – 16 oktober 1869, sida 1

dag se dig i kyrkan vid min moders sida. Säg, pappa, att du skall komma? — Nej, jag kan icke gå. — 0, du älskar mig då icke, min far, ty eljest skulle du ej neka att uppfylla denna min bön. Helcne kunde ej återhålla sina snyftningar. Tårar skymde de annars så klara ögonen. — Heldne, min lilla Helene, utropade Albin ovanligt ömt. Gråt icke, mitt barn. Du vet, att jag håller så mycket af dig. Helene smålog midt under sina tårar. — Du skall komma? — Nåväl — . — Ack fader, sade Helene, jag visste väl, du skulle göra detta för min skull. Albin hade emellertid gått ut, lofvande att återkomma klockan nio för att då göra sigi ordning och följa Helene till kyrkan. Klockan var nu redan half tio, men han syntes ännu icke. Helene och hennes mor hade redan länge varit klädda; slutligen gingo de ensamma. — Han har lofvat komma, och han kommer nog, sade den unga fickan förtröstansfullt. — Den olycklige har på värdshuset glömt bort oss, tänkte Johanna, ehuru hon ej yttrade något. ———