Dagens Nyheter – 14 oktober 1869, sida 2

OD Carl, och två dagar efter bröllopet reste Filip och Marianne. Före sin afresa hade Filip ctt enskildt somtal med Nauny vid hvilket tillfälle hon måste lofva honom avt aldrig för någon, icke ens sin man, förråda att Erik älskat Mariaune, samt att sedau Filip var borta, vaks öfver att icko denna kärlek kastade någon skugga på sonens eller hars makas heder. Mig skref han till från Ems3z och skildrade sin sorg och sin ånger öfver att hafva gift sig och derigenom varit upphofvet till att Marianne genom en otillåten böjelse fläckat sitt hjertas renhet. Brefvet var en sorglig skildring hura mycket den bäste af män led genom det stora va taget att fjättra ea så mycket yngre qvinna vid sig. Han var sjelf öfvertygad om att han icke skulle återvända till Sverige, och han hade ordnat allt så, com han önskade hafva det efcer sin död. e Till Roman skref han äfven att han hoppades, det Ester och Erik med tiden skulle blitva ett par, men att han likväl gjorde till vilkor att valet å ömse sidor skulle vara fritt. Ett år efter sin afresa från fäderneslandet var han död. Erik tiliträdde Lybo och öfvertog de oordnade affärerna. Då jag redskrifver detta, äro Malmbergs på Lybo ett par älskande och lyckliga makar. De njuta nu all den sällhet, vackra och goda barn kunna skänka, då kärlek och förtroende förenar föräldrarne. Esters och Eriks lycka är Naunys verk, lik