henne utan systern, att hon förlät honom det svek, han tillåtit sig mot henne, blott han aflägsnade sig från Lybo och icke tillfogade fadern sorgen att upptäcka, det hans egna söner hyste brottslig kärlek till hans hustru. — Nanny uttryckte sig med hela vältaligheten hos ett oskyldigt, rent och ädelt hjerta, som för det rättas talan. Hennes ord upprörde Erik, han bönföll att hon skulle förlåta honom och besvor henne att blifva Carls hustru. — Jag skall resa, Nanny, men du måste först lofva mig att gifva Carl din hand och blifva hans lefnads goda engel. Här afbröts Filip i sitt lyssnande af Mariannes kammarjungfru, som inträdde med en bok, den hon lade på Eriks skrifbord. Boken var Eriks, Marianne hade haft den till låns. Filip tog upp den, sedan flickan gått. Det låg en liten förseglad biljett i den, som Malmberg bröt. Den innehöll följande rader: Möt mig i paviljongen genast. Ett samtal med Gunnar gör att jag måste se dig, innan jag talar vid din far. Mitt hjerta är nära att brista. Jag skall resa bort, Erik, resa från dig, men innan dess vill jag säga dig farväl. Filip smög sig bort från sonens rum, utan att Erik och Nanny anat hans dervaro. Kommen upp till sig, fick han ett anfall af hosta och blodspottning. Medtagen af kropps