Dagens Nyheter – 13 oktober 1869, sida 2

-— vVvJO ENN Erik. Då han slutligen märkte, att Erik visserligen var artig mot Marianne, men egentligen egnade den femtonåriga Nanny sin hyllning, blef han lugn. Jag var den tiden flera veckor å rad på Lybo och kom slutligen underfund med att Carl och Marianne utbytte skrifna lappar med hvarandra. Jag gaf Carl del af mina observationer och fick till svar: — Tarbror, jag är nära att blifva galen, ty jag älskar Marianne och har älskat henne sedan den tid, då jag lärde känna henne i hufvudstaden. Jag hade då skäl att tro mig vara älskad, men bör nu antaga att hon bedrög både sig och mig. Att jag sade Carl några allvarliga ord faller af sig sjelf, och nu undvek han Marianne och började, i likhet med Erik, syssla med Nanny. Carl var till sin natur en slösare och af ett poetiskt lynne, som njöt af att göra godt och svärmade för allt upphöjdt. Beröringen med Nanny, då ett intagande barn, förfelade icke att göra, intryck p å honom, och snart såg han i hehne den ida räddningen från inflytandet af sin olfeksdigra passion för Marianne, hvilken, hän erkände det, ofta frestade horom till svek mot den far, han ärade och älskade. Carl såg visserligen i Erik en gynnad