Dagens Nyheter – 13 oktober 1869, sida 2

upprätthållande i Europa, ifall så skulle inj träffa att vissa händelser i Frankrike komme att medföra en allmän revolutionär resning. Nu rog af hvad den nämnde korrespondoenten hade att meddela. Vi skola i stället låna ett och annat.af en annan brefskrifvare, boende i Dresden, och som tycks vara ännu bättre underrättad. Han skrifver: Det hemlighetsfulla mörker, som hittills omgifvit försoningen mellan Österrike och Preussen, börjar efterhand skingras, så att man kan inse den rätta bevekelsegrunden till det oväntade närmandet. T det ögonblick, då den allvarsamma vändningen i kejsar Napoleons sjukdom injagade skräck hos alla finansierer, företog sig kang Wilhelm, befarande ödesdigra händelser, att egenhändigt skrifva och i hemlighet tillskicka kejsar Frans Joseph ett bref, berörande de fruktade eventualiteterna. Härefter anförer korrespondenten, såsom han sjelf säger, temligen ordagraunt brefvets innehåll. Ehuru vi ha stora auledniugar misstänka att det icke är så helt med ordagrannheten, meddela vi också lydelser, förmodande att den icke alldeles är gripen ur luften. De händelser, som nu hålla på att förberedas i Frankrike, ha kommit mig att tänka allvarligt på Europas ställning. Det är min fasta öfvertygelse att ett oupplösligt förbund mellan de legitima och såsom legitima erkända regeringarne är det enda medlet att förebygga de beklagligaste katastrofer. De heliga rättigheter, som det är regeringarnes pligt att försvara, böra gå framför alla andra intressen. Af denna orsak ålägger oss den nuvarande situationen att glömma hvarje agg och att sluta oss nira tillsammans för att bekämpa vår gemensamma fiende: anarkien, hvars ständiga härd Frankrike är. Jag, sire, kommer först till er och räcker er handen, antagande att ni skall bjelpa mig att stärka vinskapen mellan dynastierna, på det vi gemensamt må kunna qvifva den revolutionära hydran. Kejsaren — heter: det vidare i korrespondens-artikeln — svarado på ett vänskapligt, men försigtigt sätt. Beust var då icke närvarande i Wien; först sednare fick han underrättelse om hvad som försiggått. Genom en skrifvelse af den 4 okt. från Berlin till Times upplyses att det var grefve Bismarck som rådde kung Wilhelm att skrifva till kejsar Frans Jozeph, samt att man dertill med flit valde den tid, då Beust var frånvarande. När rikskansleren kom tillbaka, var för honom intet annat att göra än att finna sig i den situation, som framkallat: genom kejsarens samtyckande svar. Ställningen i Frankrike. Nästan alla upplysta republikaner afråda nu på det högsta hvarja steg, som kan leda till en folkdemonstration den 26-oktober. Till och med oppositionstidsingen le Reveil besvär i ett af sina sednaste nunmer franska folket att akta sig för oförsigtighet och bristande tålamod samt att ej genom äfventyrliga försök fördröja deu framgång som nalkas med stora steg. Sidcle, Avenir rational m. fl. tidvingar säga helt öppet att en sammandrabbning på gatorna i Paris lätt kan komma att ha til föjd hvad man minst örskar — en reaktion. Grefve de Kratry, som först offentligen uttalade den meningen att lagstiftande församlingen icke lagevligt kunde vara prorogerad längre än till den 26 denne3, bar nu också förklarat att han för sin del icke ämnar deltaga i den tilltänkta demonstrationen. Han bar skrifvit ett bref till brr Gambetta, Giranit, Guyot-Montpayroux, Marivu och Raspail, hvari han framställer sin tanke iiirågavarande afseende. Detta bref, som meddelas i flera tiduingar, slutas sålanda: Det tillhör oppositionen att under förhandeavarande omstävdigheter iakttaga en säddh hållning, som bäst öfveransstämmer med dess värdighet och dess anepråk på fribet för alla. Det är af vigt för landet att den strid, som blifvit inledd mellan den persoaliga regeringen och nationens representanter, icke slutar med ett gatu-upplopp. Men doktor Raspail — han som gifvit tillkänna att han ämnar icfinna sig den 26 ilagstiftande församlingens palats, om han också skulle bli ensam — toråe kanske icke så lätt vika från sin föresat:; och hans namn är utan tvifvel tillräckligt att sätta hundratusentals menniskor i rörelse. Men en större menniskomas:a, samlad för att demonstrera — hvarthän sådant leder, har man alltför ofta varit i tillfälle avt se. an madanunnta Hlanenal Ja TNYZhatoE inn Ahk Al