Dagens Nyheter – 13 oktober 1869, sida 1

Stycket är en öfversättning från franska pjes sen Un gendre en surveillance at Marc: Michel och Tabiche. Anlediingen till dess återupptagandevar att gifvå är Fredrik De: land tillfälle att taga publiken med storm ger nom sitt uppträdande i Baradacs Toll, En tacksam publik bade: också infunnit sig till decna löjets högtid och helsade hr D:s oemotsiåndliga komik med Nifligå applåder samt bragte korstnären särskildt hyllning genom framropning efter ridåns fall. flag Uzrder uppsättning denna teater äro två från: ska komedier: Nödlögn och Uppoffring, i Hvilken. sednare pjes fröken Clara Rylander skall göra sin eutråe på den kungliga scenen. Först efter dessa stycken lär publiken få det med längtan motsedda röjet att se Herrik Ibsens arbete De Ungas förbund gå ölver tiljan. Molieres Den Girige uppsättes med Knut Alms: löf i titelrollen. Mindre teåtern har varit mest omvexlånde i sin repertoir. Sedan denna teater för icke fullt fjorton dagar sedan öppnades under hr Hatgrens ledning, har mat der sett sex pjeser af de mest olika slag. Ena tysk operett, Denx källa Sångfågeln, en fransk: husdraårig komedi, Kärlekens försyn Och ett svenskt na: tional-divertissiement Ett Slotteröl i Wermland, voro första veckans lockelser. Nu ha dessa pjeser lemnat plats för tre andra af likå skiljaktig karaktör: Veteränens julaftoa en fiosk tillfållighetspjer, Jag spisar hos min mor, en fransk komedi af älskvärdt behag, och N:o 66, en operett af Offenbäch med förtjusande, oskuldsfull musik. Veteranens julafton, vidterstycke i I åkt af Zacharias Topelius, författades vid öppnandet i Finland af en subskription för veteranerna från det af Runeberg besjungna kriget. Hr Oscar Audersson låg då med sict sällskap i Helsingfors och han gaf stycketför första gången, sedan han betalt det af skalden fordrade honorariet, som bestod uti 6 tunnor Tåg åt de ålderstigua krigarne. År 1863 gaf hr Albert Åhmån stycket i Stockholm å Humlegårdsteatern, och det vann då, liksom nu å mindre teatern, lifligt bifall för, det väckra språket, Som en tillfällighetspjes måste stycket dock betraktas och icke som en dramatisk produkt, ty det motsvarar på istet sätt hvad scenen fordrar. Det är snarare ett poem än en pjes, men ett poem, som tränger till bjertat genom sin varma och fosterländ-, ska anda. . Hr Sjöberg uppbär veteranens roll med värdighet, men har det stora felet att icke, tala rätt naturligt. Denna begåfvade skåde-spelare skulle visra betydligt, öm han tog sig till vara för att utstöta orden med. en häftighet som stör åhörarens goda intryck af hans annars vårdade deklamation, Dessutom bör, han akta sig för att ständigt förvandla d till g, så att ban säger mitt tyra foösterlant i stället för mitt dyra fösterland. sentant i ira 5) Ö d TO spelades med hu öken Söder E hvars täcka röst gjorde sig väl gällande i afsjungandet af den i stycket inflätade soldatgossens visa, med Pacii musik till Runebergs välbekanta poem. Den nätta komedien Jag spisar hos min mor återses med mycket nöjes efter sin tolfåriga hvila. Men man kan dock icke underlåta den anmärkningen, att det förra seklets perukprydda och sirliga nobless icke passar rätt bra. tillsammahs med -.de förmågor, som vid Mindre teatern skola uppbära den fina fransyska komedien. Fru Pousette hade i Sophie Arnouids roll en uppgift, som är svår nog att lösa för en artist af första rangen, men oaktadt mycket återstod att önska ispelet, måste man likväl erkänna hennes vackra bemödanden att gifva oss en klar bild af den firade sångerskan. Hr Bosin, som den hederlige och trofaste vännen Didier, utvecklade en