gamla dagar blifvit förälskad och det i din pupill. Malmberg nickade bifall. -— Icke nog dermed, sade han, jag har fått i mitt hufvud; att hon bör blifva min hustru. — Du är några och femtio år, hon :aderton. Diaa söner: hafva: flera år framom henne. Det der bär sig icke, förklarade jag. — Hvad du nu säger har jag tusende gånger sagt mig sjelf, svarade: ham. Jag har under dessa två år flera gånger beslutat att aldrig fjettra hennes unga: lif vid mitt, men det oaktadt harshos mig tanken att begära hennes hand återkommit. Jag hade likväl ej bestämt mig derför, om ej en händelse i går jagat på flykten allt förstånd och lemnat mig helt redlös i händerna på mina känslor. Med hufvudet hvilande ihanden; satt han nu tyst en lång stund. — Du finner det löjligt att jag vid mina år talar om känslor, återtog han, men så underligt det än kan låta, måste jag bekänna, att jag icke ens-då jag första gången älskade var så : fullkomligt beherrskad af min böjelse, som jag nu är. Det tycks som åren gifvit mina känslor större kraft, och vilja och förnuft mindre välde. — Så tycks det verkligen, då du kan vara färdig att begå en dårskap, liknande den, du nu har för afsigt, inföll jag. DE GIFTA, BERÄTTELSE äf ZAMOR, 45.