Dagens Nyheter – 11 oktober 1869, sida 1

alla sina brister, dock för sin tid ej saknade förtjenst och i alla bändelser utgör ett hedrande vittnesbörd, att skademien då gjorde allvar af sin uppgift. Men sedan dess träffar man i akademiens handlingar ej ett ord i svensk språkforskning, förrän 1837, då der offentliggjordes en af Leopold författad undersökning om grunderna till svenska stafsättet. Om denna afhandling yttrar förf., att hon är ett alster af de mest vidunderliga åsigter i språkforskning, som vårt århundrade haft att uppvisa, och dertill uppfyld af de gröfsta misstag i linguistikens enklaste grunder. Blott en enda uppsats af språkvetenskapligt värde finnes i alla de hittills utgifna 49 delarne af akademiens handlingar. Vidare har akademien 1836 utgifvit en språklära, om hvilken hvarje annan dom torde vara öfverflödig, än en erinran om att akademien ej fannit sig böra besörja någon ny upplaga, ehuru arbetet längesedan är ur bokhandeln utgånget. Ett ganska slående bevis, huru underordnadt akademien i sjelfva verket anser sitt yppersta och angeläsnaste göromål, erbju der en granskning af hennes utsatta prisämnen. Vid sidan sf en stor massa estetiska, litterär-historiska, filosofiska och historiska ämnen — hvarjemte hon lemnat täflande fritt val af ämne — har hon alltifrån sin stiftelse framställt blott ett enda prisämne i språkforskning och icke här medgifvit fritt val. Och detta enda ämne har varit ett sådant, att man bar svårt att fatta, hurn det förrän på allra sista tiden kunnat på allvar framställas af ett samfund, som väl alltid räknat åtminstone någon språkvetenskapligt bildad ledamot. Eller må man ej med förf. fråga, om det förr än på sednaste åren varit tänokbart att försöka ett någorlunda tillfredsställande svar på frågan om hufvudepokerna i svenska språkets utbildning, med redogörelse för hvad det under sina förändringar vunnit eller förlorat?