Hvarjehanda nyheter. Ett frispektakel uppfördes i tisdags afton vid södra bangården. En menageriegare, tysk till nationen, att döma af brytningen, hade nemligen med hela sitt fyroch tvåfota följe då der infunnit sig för att med bantåget afgå till den i Upsala pågående marknaden. Sällskapet utgjordes af en elefant, markattor, ormar, borickor, dresserade hundar med flera mer och mindre underliga djur, papegojor och andra fåglar icke att förglömma. ågon björn fanns icke med i samlingen, vare sig nu att menageriegaren hyste instinktmessig motvilja för dessa djur eller al annan orsak; men vid bangården fick han emellertid lära sig veta hvad det vill säga att ba med björnar att göra. Under menageriets färd från södra bangården till den norra hade en mängd nyfikna dagdrifvare sällat sig till tået, och denna eftertrupp rekryterades oupphörigt under vägen, så att eskorten slutligen med säkerhet uppgick till 300 man med smått och stort, Djurens och burarnas instufning började emellertid; de närmast stående åskådarne biträdde villigt och oombedda till dess allt var undanstökadt. Den för så mycken artighet och uppmärksamhet utsatte, lycklige egaren af en elefant m. m. hoppades nu att få hvila ut och hemta andan. Men då började en annan dans, en riktig björndans. Man började nemligen i pockande ordalag anfäkta den stackars mannen om att få betaldt för hjelpen med djurens instufning. Han betalade så långt kassan räckte, men oförsyntheten började slutligen gå så långt, att alla som stått och sett på också ville ha betaldt. Men då blef mannen slutligen topp tunnor rasande och började att betala med annat mynt. Han slog ursinnigt omkring sig och plaggade på de närgångna till höger och venster, och hade ieke den vid bangården stationerade poliskonstapeln fått hjelp af bangårdsser huruvida icke denna menagerihistoria kunnat få en tragisk utgång. Tåget, som genom den nu beskrifna tilldragelsen blifvit något uppehållet, signalerade emellertid till afgång, och menageri egaren skyndade in i sin kupå, derifrån han ti umferande sände sina björnar en vi tjent afskedshelsning — en lång näsa En kuriös historia. Efter ena fransysk tidskrift meddelar Borås tidning — äfven den kuriös understundom — följande kuriösa berättelse: Man har funnit i de gamla egyptiska grafvarne mumier af tvenne slag: af der ena slaget tro de ofullständige, eller med andra ord, de sakna inelfvorne och öfrige för lifvet och verldens nöjen oeftergiflige organer ; — hos det andra deremot finnas alla organerna i behåll. Doktor Grusselbach, professor vid universitetet i Upsala f(?!) har af detta förhållande dragit en märkvärdig slutsats. Enligt hans förmenande skall det sistnämnda slaget af de egyptiske mumierne icke vara på något sätt balsamerade aflidne, utan de äro helt enkelt individer, hos hvilka lifvet blott blifvit tillsvidare upphiäfdt; de skulle åter ha blifvit uppväckte eller återkallade till lifvet i någon aflägsen framtid, om icke sättet för återuppväckandet gått förloradt. Icke desto mindre anför hr Grusselbach några fi ill stöd för sitt besynnerliga antagande, han omtalar bland annat ett för: ltid har lyckats. Genom ett förfar: han ensam har hemligheten, bedöfvar han en orm, som insöfd, erhåller stelheten och hårdheten hos en marmororm. Om man släppte honom i marken, skulle han sönderspringa i bitar. Ormen kan förblifva i detta tillstånd under många år, sedan återgifrer hr Grusselbach honom, förmedelst en stimulerande besprutning, ånyo lifvet lika sprittande, som före döden. Sedan femton år fi rer denna reptil en tillvaro, bestående af ömsom död och ömsom återuppväckelser till till lifvet, och han synes icke må illa deraf. Den store kemisten har nu vändt sig till regeringen med anhållan att få låna en lifdömd; herr Grusselbach vill låta den stackars menniskan spela ormens roll och förbinder sig att återlemna galgfågeln efter 2 år. Vilbegripligt skulle den återuppväckte patienten då erhålla nåd. Ett förträffligt tillfället, — slutar tidskriften skämtsamt — tör de blaserade, som vilja skära halsen af sig, eller, för de stackars äkta männen, hvilka af förtviflan och blygsel spränga sin svaga hjerna med en pistolkula. Skall månne svenska