Dagens Nyheter – 9 oktober 1869, sida 2

pelgrens 4-åriga dotter genom vådlig händelse omkom. Förloppet dervid var följande: Bredvid Appelgrens bostad stod en tunna, till en del fylld med lera och regnvatten. Till denna tunna hade flickan uppklättrat och fallit framstupa i densamma. In minderårig gosse, som sett flickans fötter röra sig vid kanten af tunnan, hade skyndat till snickareverkstaden vid gården och omtalade händelsen, hvarifrån ock folk genast hastade till stillet och upptog flickan. Sysslomannen Lundbeck rensade flickans mun, nisa och öron från lera och sökte genom tjenliga medel återkalla henne till lifvet, men hon var och förblef död. (D. ÅA.) Också en teatereffelkt. Under nyligen afslutade höstmarknaden i Westerås ha å dervarande teater föreställningar gifvits af ett associationssällskap, hvilket bland annat uppfört den allmänt bekanta folkpjesen Wermliänningarne. Då detta stycke gafs, tilldrog sig en episod, som väckte ofantlig munterhet. Den gode prosten, som artigt nog rodde den stackars sinnessvaga flickan på en tur utåt sjön, var för aftonen besvärad at en särdeles förarglig heshet med ty åtföljande hosta. Flickan kastar sig vid åsynen af sin fästman hufvudstupa i sjön. och prosten bör naturligtvis dervidlag pligtskyldigast ropa på hjelp. Emellertid måtte hr prostens hosta af den råa sjöluften blifvit ytterligare retad; ty när han drog andan åt sig för att stämma upp ett manligt och kraftfullt nödrop, råkade han i stället ut för det mest envisa anfall af sin hosta och kunde ej få fram ett enda ord. Det var lycka att flickan synbarligen låg väl förtöjd på ett halfdoldt bolster; annars hade hon bestämdt drunknat, innan prosten hunnit hemta sig och gifva hals.