Dagens Nyheter – 9 oktober 1869, sida 2

Från konstnärsverlden. — Om den nyligen aflidove franske dramatiske författaren och journalisten Charles Maurice berätta tidningarne, bland annat, följande: Han var särdeles begifven på att nagga på den tragiska, ehuru utomordentligt korpulenta skådespelerskan fröken Georges. En dag skref han: Elefanten Curney spelar i afton på Porte-Saint-Martin; fröken Georges spelar på Odon — ett egendomligt sammanträf:fonde. Man ser att han icke var synnerligen elegant i sitt skämt. Med Talma stod han en lårg tid på spänd fot. Han vågade dock icke direkte anfalla honom, utan bjelpte sig med följande anmälan: Talma är ett snille; hvi:ken eld, hvilken uppfattning! Hvad jag i synnerhet beundrar hos honom är tre rörelser: n:o 1: då han lägger handen på bjertat; n:o 2: då han utsträcker armen, och np:0 3: då han hastigt slungar ut båda armarna för att draga dem tillbaka mot bröstet. I Horatias utmärkte han sig isynnerhet i n:o 3, men var också beundransvärd i n:o 2; n:o 1 lyckades honom till den grad, att han trodde sig böra upprepa rörelsen åtskilliga gånger. Talma blef slutligen så ledien vid dessa anfall, att han, för att blifva fri från dem, försonade sig med Maurice, och de blefvo sedan de bästa vänner. — Maurice hade otaliga dueller. En afton omtalade han i sin hustrus närvaro en duell, zom han hade haft för flere år sedan. Han menade tro på, att ban vid detta tillfälle sönderskjutit nyckelbenet på sin motståndare. Hans hustru gick fram till skrifbordet, framtog en annotationsbok, genomögnade flera sidor och anmärkte: Nej, du sköt honom i armen, och den blef sedermera styf. Hans hustru, som eljest var mycket mild och Iogn, förde nemligen dagbok öfver hans dueller. — Gustaf Lemoine, en af författarne till den bekanta pjesen Herren ser dioa vägar, har på flera år icke skrifvit något för teatern