Dagens Nyheter – 9 oktober 1869, sida 1

nu, låt oss gå. Alt, hvad jag bade att säga, är sagdt, och här finnes intet att tillägga. — Allt har ej blifvit sagdt, inföll Marianne, med ögon som glänste af en underbar eld. Till det förflutna kan äfven Jäg2as, att Marianne från första sammanträffandet med Erik Malmberg har älskat honom och ensamt honom, Han var, han är och han skall förblifva hennes enda kärlek. Erik gjorde en rörelse, liksom om han erhållit en elektrisk stöt. — Marianne, hvad har du sagt? utropade han dödsblek, N — ln sanning, det är allt. Granska du den tid, då jag var din faders maka, och bekänn, att jag aldrig förrådde något af hvad mitt hjerta kände; granska mitt uppförande sedan, och du skall icke finna något skäl till anmärkningar. Må Gud förlåta mig, om jeg, efter allt hvad jag lidit, ville öfvertyga mig huruvida det var Nanny eller jag som egde ditt hjerta. Denna önskan förledde mig att såra och förfördela min Syster. Jag var svartsjuk, Erik, deruti ligger min ursäkt. Nu är allt förklaradt och intet mera återstår att tillägga. Du har sagt att jag var den fullkomligaste du känt, men du har derför ej sagt att du älskat mic. Jag vet nu att del var Nanuy, att det är ingenlera af oss. Nu kunna vi skiljas och gå var och en sin väg. DE GIFTA, BERÄTTELSE af ZAMOR. 42.