Dagens Nyheter – 7 oktober 1869, sida 2

omkring sig, liksom för att skydda sig för kölden. Hon ämnade gå från fönstret, men uppgaf ett svagt utrop, då hon vid denna rörelse fick se en hvit skepnad framför sig. Gestalten tog henne i armen och vände henne mot fönstret, sägande: — Betrakta dem och lär dig, att det gifs en gudomlig lag, som straffar hvarje brott mot det rätta. Du har velat skilja dem åt och du har i stället förenat dem. Du har velat skymfa och bränmärka mig, men du har derigenom endast aflägsnat honom för alltid från dig. Du skall icke mera lyckas återvinna hans dyrkan, emedan du spelat bort hans högaktning. Allt, Marianne, har du denna afton satt på ett kort, och allt bar du förlorat. Nu äterstår dig endast att resa, för att icke sjelf lida förödmjukelsen af ditt nederlag. Marianne stod tyst och blickade på Erik och Ester. Hon stödde sig mot fönsterposten ..med ena handen; den darrade. En tung suck höjde hennes bröst, och något liknande en qväfd snyftning, träffade Nannys öron. — Du gråter, sade Nanny i mildare ton, ha mina ord varit för stränga? Kan jag verkligen vara för sträng mot dig, som så förmätet anfallit mig. O, Marianne, Marianne, huru kunde du förolämpa mig så, som du gjorde?