ter qvarliggande på ett omnibuskontor. Ryktot, att äfven hans lik blifvit upptäckt, har d-rmot blifvit vederlagdt. Man genomsöker exv damm der för att fiona det. Begrafningen i Tourcoing invid staden Roubaix var utomordentligt högtidlig: De 7 liken fördes till Roubaix på jeraväg. Från stationen förde de 7 kistorna på samma väg in i staden Roubaix. Der lyftades de af: vagnarna för att bäras till grafven. Framför liktåget gingo de officierande presterna. Näst efter dem följde modrens kista med ett svart täcke öfver. Sedan de 6 barnens kistor, i ordning efter de mördades ålder. Öfver hvar och en af dessa kistor låg ett hvitt täcke med ett blått kors. Framför hvarjo kista bars af gossar ett svart träkors med den mördades namn på och näst efter hvarje kors gick en ung flicka med blommor att kasta i grafven. Efter kistoria gingo slägtingarne; hvarje manlig medlem var åtföljd af en prest, och de qvirliga slägtingarne, insvepta i svarta slöjor, ledsagades af nunnor. Man beräkvar den: folkmassa som åskådade liktåget till 30,000 personer. En högtidlig tystnad rådde, evdast afbraten af gråt och spyftningar från folkmassans djupa leder. BSärdeles griparde var, då processionen stanzade ett ögosblick utanför ett hus i Roubaix, der den äldre Kizsck vid 15 års ålder kommit i lära och der ban länge varit en förträfflig arbetare. Jordfästnirgen försiggick i kyrkan St. Christophe med stor högtidlighet. Kegeriugen bekostade begrafningen. Medelst subskriberand2 medel ämnar man uppresa ett storartadt monument öfver fami!jen.