Dagens Nyheter – 7 oktober 1869, sida 1

blicka mot himlen med ena ögat, under det att det andra irrar omkring i riktning åt jirden. Det är emellertid många proster som kunna göra detsamma. Nu rågra ord om Hamboldts uppfattsiog i afseende å samhällets anxgelägenheter. Att han lutade åt den liberala sidan, hade vi oss bekant redan under hana lUfstid. Msn först efter ban: död, genom publicerandst af brefven till Varnhagen), ha vi till fallo lärt känna hans politiska tendenser. Dex grundsats, han framställde i ett af dessa bret — att vi äro skyldiga uppriktighet här i lifvet endast åt dem som vi djupt vörda — vill jag, för mia del, icke godkänna, och ett lof ati sådan arda öfver Humboldt få ni icke väuta af mig. Men den skarpa satir, som dexva grundsats iansbär mot monarkien, kan omöj ligea underskattas. Den innebär ex dom, hv Ikens stränghet svårligen skalle kunna skärpas. I ett af sina ungsdomsarbeten, :0:2 titkom 1795, karakterizsorar Humboldt s framtid. Han talar newliven om Epicurus, en filosof af Pycbagoreiska kolar. Epicurus, skrifver han, besökte sällan Dionysierna3 hof, icke för dot ej högt begåfvade män från alla grekiska kolonisr samlades omkring dem, utsn emedan furstars närhet beröfvar äfven do i andlig: afsconde rikast utrastade porsoner en dei af deras ivtollektnela styrka. Epiecaru3 sysselsatto sig oupptörliigt med att utforska tingens natur, växternas och djarons ursprung, da harmo.iska Ingar, enligt hvilka stjernkroppar lika väl som snöflingar och hagel ralla sig i globform. Detta sar den grekiske Hamboldt; och vi erfara en säd sam kärsla, då vi läsa vidare: Han blef mycket gammal; och ban hölls i hodor ar der lägre folket och på samma gång också af tyräunea. Utan allt tvif anfört o1da den grekiska Humboldt lika iitet som don tyske Epicurns sins innersta tarkar åt tyrannen. Härefter anförda herr OCarl Blind ett och annat som han hemtat ur Vavunage skrifter, och hvarigenom ådagalades hurnson Humboldt lefde i ständig fruictan för att bli förvisad från Prenssen, hvilkot ifrigt vårptkades af pictistpartiet. — Datta nämada sparade ingen möda för att göra sia mening gällande ho: koaangen. I de andra tyska länderna, utropada Humboldt, skulle man likaiedes fördrifva mig i samma ögonblick jag förlorat dst skydd och den proätige, min ställning skänka migt Så stod det till före rensningsåret 1848: on Humboldt hatades att bli förpasssd ntom gräsen, lik en annan landstrykarat Ur andra källor ba i erfarit att Humboldt sade om der ååvarande kungen af Hannover: Om han finge sin vilja fram, skulle han med glädja se mig hängå, och det hellre i dag än i morgl ——-— —— Talaren citerade vidare åtskilliga yttrandon åf Humboldt om statskuppen, om dena s. k. upplysta despotisnens system, hvilket Hamboldt sagt vara mera hinderligt för mensklighetens framåtskridande än den most oordnade och oroliga republik, emedan det använder alla civilisationens konstgrepp för ast göra en individs nyck till den högsta viljan. Hamboldt uttryckte den djapaste afsky för en sådan menniskoslägtets moraliska förnodring — en förnedring, sade han, som sprider sig Iik en pest. Hans beskrifning af dar blifvande monarkiskå verldeu, der han skildrar en mängd kronprinsar, innehåller ut-talanden, hvartill man får söka efter maxzen i dea domokratiska litteraturan. Ni ser att min politiska förbittring fortfar, skref Humboldt en gång till Varonageu; ack! i hril-: kea ställning skall väl veriden befinna sig då jag lemnar litvor, jag som sett året 1789 och känt des: skakaingar. Des smärtaås honon ) Tysk skrifställare.