Dagens Nyheter – 5 oktober 1869, sida 2

RR nen, men ledde derigenom samtalet in på kapitlet Nanny. Marianne qvarhöll det der och började tala om Nannys korta vistande i hennes hus och om huru betagen Carl varit. Det utgjorde idel beröm hvad Marianne sade, och ändå retade det Ester. Då de kommo upp på bergets spets, satte sig. Marianne. j — Detta var under Nannys flicktid hennes älsklingsplats, sade hon: Här sutto Nanny och Erik mången gång, då jag öfverraskade dem. Han höll henne mycket kär den tiden. Ester aftog hatten. Denna Marianne var outröttlig i att plåga henne. — Aldrig trodde jag den tiden, sade Marianne, att Erik skulle glömma Nanny och Gud vet om han, trots sitt giftermål, lyckats göra det! Marianne lutade sig närmare Ester, bifogande med moderlig godhet: —Vill du tillåta mig gifva dig ett råd? — Gerna, ifall det icke innebär något, som rörer Nanny, sade Ester. Marianne låtsade icke höra förbehållet. — Rådet lyder: öfvertala Nanny att resa! Det är ej välgörande för din och Eriks lycka att hon stannar här. Din man är sig icke mera lik, sedan hon kom tillbaka till Lybo. Man ser, att han beherrskas afen oro, som jagar honom från hemmet. Han talar med ingen, undviker och fruktar att man skall