Dagens Nyheter – 5 oktober 1869, sida 2

ten på den graf, hvilken skulle gömma familjen Kinck. Denne unge gosse, hvars namn är Louis Tråmon, gick nemligen den 19 på natten på Aubervilliersgatan, då han mötte en drucken soldat från det nära intill liggande lilla fästet. Soldaten tilltalade honom och visade honom en genväg öfver fältet. Då de gått ett stycke på denna väg, blef soldaten plötsligt stående och utbrast: Be dit! ser du der, en karl som gräfver en rop? Medan de betraktade mannen, sågo de på ett afstånd af nära 100 fot från det ställe der de stodo ett par andra karlar, som gingo rakt mot dem. Soldaten, som närmat sig gropen, aflägsnade sig åter hastigt, i det han yttrade: Låt oss gå vår väg, annars kunna vi råka vackert ut. Soldaten har emellertid icke sedan kunnat anträffas. Tropmann visar sig nu mycket lugn i sitt fängelse. Han vidhåller sitt försvarssystem, nekar till att ha mördat Gustave Kinck, påstår att Kinck d. ä. måtte ha gjort detta samt gör inga vidare bekinnelser. Han läser mycket och hans älsklingsskriftställare äro Cooper och. Alexander Dumas. Han uttrycker ofta den önskan att han måtte snart blifva förflyttad från polisfängelset till det allmänna, på det att han måtte få läsa tidningarne och se hvad dessa säga om honom. Fyra läkare ha undersökt mördarens själstillstånd. Han har befunnits ega sitt fulla förnuft och har dessutom en ganska god kroppskonstitution. P Man erfar att Tropmann skall ha fällt yttranden i sitt fängelse, hvilka låta sluta till att Jean Kinck blifvit mördad i Belgien mellan Brussel och Guebwiller. Då mördarne icke som de hoppats funnit penningar hos honom, beslöto de att begifva sig till Paris och locka resten at familjen dit. De hoppades på detta sätt kunna sätta sig i besittning af familjens penningar. — Familjen Kincks lik skulle den 30 september föras till Roubaix.