Dagens Nyheter – 4 oktober 1869, sida 2

— Jag märker det. Nå, min lilla syster, när anlände du hit? -— För en timma sedan. Ni voro alla borta och jag bad betjeningen ingenting säga om min ankomst; emedan jag önskade öfverraska er genom mitt uppträdande: Och du gjorde så äfven, förklarade Marianne skrattande. : Erik var nära att förvandlas till en saltstod; och jag blef så förvånad; att jag i tre hela sekunder sväfväde i ovisshet, om jag drömde elter var vaken. — Öfverraskningen, då jag såg dig och Erik sitta här på tu man hand, var icke heller så liten, förklarade Nanny, och den ökades betydligt, då jag lyssnade till ert samtal. -—-Blef du svartsjuk? frågade Marianne. Matiämne, jag afskyr att höra dig skämta så. — Då får jag väl taga mig till vara att icke göra det, eftersom du, ehuru yngre, alltid spelat rolen af tuktomästarinna — Hvarför dröjer du qvar här? frågade Nanny. Har du förgätit hvad du lofvade dia aflidne man? — Visst icke, men Erik är nu gift och som jag antög lycklig. Jag är icke mer bunden af något löfte. För: öfrigtsharrjag aldrig förstått det der löftet och man kan ieke i evighet lyda befallningar, dem man icke begriper.