Dagens Nyheter – 4 oktober 1869, sida 2

od — Nu begriper du den säkert, inföll Nanny, och du inser äfven att du måste resa. Naåntiy talade med fast röst. — — Aha, du vill ha mig bort för att... Nannys hand lådes öfver systerns läppar. — Tala icke ut ord, demdå icke tänker, afbröt hon, framkasta icke skymfliga beskyllningar, hvilka du vet är0 falska; utan lyssna till din bättre känsla och res. Res Marianne, om du har minsta gnista afaktning för dig sjelf och vår älskade moders minne. De sista orden uttålades i bönfallande ton. : Marianne syntes litet upprörd, men blott för ett ögonblick; i nästa sekund sköt hon Nanny ifrån sig och sade med något liknande otålighet: E — Visst skall jag resa, men icke nu. Du är här, och det lyster: mig att lära känna motiverna för din härvaro. Jag reser icke förr, än jag bestämdt vet, hvem af oss två Erik älskar. Dennä visshet skall jåg ha. Ack, Nanhy, det kunde ju hända, att man hade rätt, då man påstår, att ditt bjerta är fästadt vid honom, att det är du, som afhåller honom från att fästa sig vid någon annan och att du med åfundsamma ögon följer alla Hans handlingar, I så fall komme masken att falla, som du burit iså många år, och helgonglörian att försvinna? Jag stannar. Marianne uttalade dessa ord med fast röst.