Dagens Nyheter – 2 oktober 1869, sida 2

sig om Marianne, hvilka icke voro egnade att lugna Ludvig, utan endast reta honom. — Jaså, Nanny. har på detta nedriga sält målat at sin syster för dig! utbrast han. Nå, af henne kan man vänta sig allt, men efter det så är, lyster det mig betals henne med samma mynt och visa dig hvad hon verkligen är för en qvinna. -— Om du fortsätter ati tala illa om Nanny, så hoppar jag ur vagnen! ropade Ester. . — Åfven, om jag lofvar gifva dig bevis på att hon är kär i din egen man? Orden voro icke förr uttalade än Ester var ur vagnen och det oaktadt Ludvig körde ganska fort. Utan att beräkna följderna ct sin handling, had: Ester verkställt hotelser och det med den påföljd, att hon slog sis ganska illa och på en lång stund icke kuvde resa sig upp. Ludvig blef förskräckt och höll in hästarne, hoppade ur vagnen och skyngade att lyfta upp henae. Ester hade fått fiera skrubbsår på armar och händer. Mun och tänder blödde. Hon slapp likväl undan, utan någon skada af betydenhet. Från en liten bäck hemtade Ludvig vatten och sedan Ester fått blodet att stanna, skulle hon åter stiga upp i den lilla jaglen, men gjorde först till vilkor, att Ludvig icke skulle våga säga ett enda ofördelaktigt ord om Nanny. Ludvig gaf det äskade löftet, och Ester