Dagens Nyheter – 1 oktober 1869, sida 2

Det har nu blifvit upplyst, att Gustave var endast 16 år gammal och af ett särdeles blödigt sinnelag samt sin mor och sina syskon innerligt tillgifven. För öfrigt har den i Havre häktade Tropmann (namnet säges nu rätteligen skola stafvas med o och icke med au såsom i de första berättelserna) numera bekänt, att det var han som förde familjen i vagn till Pantin; men denne gemene skurk, som synes ha varit densamme som i Guebwiller i Elsass sökte uttaga ett till Kinck adresseradt bref, innehållande 5,500 frank, påstår att det var Gustave, som vände tillbaka för att hemta de. i vagnen qvarlemnade barnen. Tropmann vidhåller nemligen fortfarande den uppgiften, att det skulle ha varit de båda Kinck, far och son, som varit de egentliga anstiftarne: af mordgerningen, ehuru han medgifver sig dervid hafva verksamt biträdt dem. t Då emellertid hela anläggningen gått ut på att mördarne antagit namnet Kinck och sökt leda misstanken på fadren och sonen, ligger den förmodan nära till hands, att han nu vidhåller denna historia föratt leda spaningarne på villospår och. bereda de verkliga medbrottslingarne, som han torde ha i tillfälle att undkomma. x Antagandet att Jean och Gustave Kinck blifvit på förhand mördade, vinner stöd äfven af det förhållande att alla de bref, hustrun; erhållit från mannen efter hans bortresa, och hvilka blifvit funna i deras bostad i Roubaix, varit skrifna af främmande: hand; hvilket: slutligen af brefförfalskarne förklarades härröra af en handförsträckning, som nödgade Kinck anlita en vän att skrifva i sitt ställe. Angående sättet, huru man upptäckte hvilka de mördade voro, meddelas nu följande detaljer: Deras kläder befunnos fina, till och med eleganta. Qvinnan var klädd i svart siden; bar -guldörhängen, guldur med lång guldkedja och diamantrivg. I hennes ficka fanns en portemonniä med sex jernvägsbiljetter.-och 8 frank. Mör darne hade således ej haft för afsigt att plundra offren på hvad de medförde. Ett par af gossarne hade mössor med guldtränsar. En af dem bar den uniform, som brukas ilycgerna. Afallt detta framgick emellertid ej hvilka de voro. Ingen af de besökande i la Morgue igenkände dem. Men en knapp, en enda knapp, uti en af gossarnes benkläder, gat en ledning åt spaningen. På knappen lästes: Thomas fils aine å Roubuäix. Roubaix är en fabriksstad med 80,000 invånare. En polistjensteman begaf sig genast, dit, försedd med fotografier af de mördade, och visade dem för skräddaren Thomas. Denne igenkände ögonblickligen dem alla. I Med tårar iögonen, ty han var nära bekant med familjen, berättade han. att det var hans granne, fru Kinck och hennes barn, Emil (den sextonårige), Henri (den 1jortonårige), Alfred (den åttaårige), Achille (den treårige) och Marie (den lilla flickan, ett förtjusande barn): Tropmann är liten till växten och mycket spenslig, har mörk, solbränd hy, spetsig näsa och brunt hår. Hans klädsel är så enkel som möjligt: en kort, gulaktig rock eller jacka, rutiga byxor samt mössa på hufvudet. DA man gaf honom mat i fängelset uti Havre, innan han skulle föras till Paris, ville han nästan ingenting äta. Han var emellertid. snarare upp: retad än nedslagen. Detta sinnestillstånd förråddes icke genom utbrott i ord, såsom ofta brukar vara fallet med gripna brottslingar, utan genom häftiga rörelser oeh ett uttryck i an: sigtet, som hade något förfärligt med sig. Det gick icke så lätt att transportera honom från fängelset till bangården. En ofantlig menniskomassa var samlad på gatorna, uppgifvande ursinniga rop, då de sågo vagnen passera, i hvilken förutom Tropmann en hög polisembetsman från Paris och hans sekreterare åkte. -, Vid banstationen sväfvade polisagenterna ett ögonblick i fara för att man skulle fråntaga dem fången och att de sjelfva skulle falla offer för folkets raseri. Öfverallt skreks: Ned med mördaren! — och hundratals hotande händer utsträcktes mot den lilla uniformerade styrka, som skulle öfvervaka fångens affärd. Endast med otrolig möda lyckades man föra Tropmann till den för honom bestämda waggonen. Här satte han sig straxt i det hörn, der:han var minst utsatt för att ses, samt höll en rutig niäsduk för ansigtet. Under resan lät man T. vara i ro och besväradehonom ej med några frågor. Han iakttog en djup tystnad; men hans dåliga lynne gaf sig luft i oupphörliga åtbörder af otålighet. Polischefen satt vid hans högra sida och sekreteraremt midt framför honom. Man bjöd honom vid flera stationer förfriskningar; men han ville ej förtära något. Ankomsten till Paris skedde kl. 3.5. Platsen framför banstationen och de närgränsande gatorna voro uppfyllda af en tätt sammanpackad menniskomassa; och för att undkomma denna måste man begagna sig af en list. Medan passagerarne stego ur kupberna på tågets venstra sida, lät man Tropmannm stiga ur på den högra, och en liten polisstyrka drog honom sedan i all höet imenom eh -halknort ut nå Bome-ratan. der