afbröt sitt samtal med Marianne, som uppmärksamt lyssnat till brefvets innehåll. Erik räckte honom Esters bref, och en liten biljett, som varit innesluten deruti erhöll Marianne. — Ester önskar att få vårda Nanny, Som är Opasslig, sade han och gick ur rummet. Roman läste sin dotters skrifvelse och fick en icke glad uppsyn. Han sammanvek brefvet och sade: — Ester är ett godt, ehuru något bortskämdt barn, som ... — Vi icke kunna blifva onda på, inföll Marianne, sedan hon genomögnat biljetten. Hennes godhet uttalar sig deri, att hon är min stackars systers vårdarinna. Huru bedröfligt, att jag icke kan komma till Nanny. Ludvig trummade på fönsterrutår och såg förgrymmad ut. Enligt hans förmenande hade Nauny och Ester bort få. stryk för sina konster, mer nu kunde han endast harmas deröfver. Något sednare, när Marianne och han blefvo allena, kunde han icke afhålla sig från att yttra: — Tror Marianne, att Nanny är sjuk? Jag tror det icke, utan att det är en fint för att afhålla Ester från att komma hem, Marianne svarade ingenting. i Efter den dagen föreföll det, som man på Lybo öfverenskommit att icke tala om DE GIFTA, BEBÅTVELSE Af ZAMOR, öv.