Dagens Nyheter – 23 september 1869, sida 2

der till och med en blind (professor Ekelund) framledts till valurnan för att afgifva sin röst. Detta mindre vanliga nit torde dock endast få tillskrifvas ansträngningarne att från valet utestänga redaktören Bilow, som var en bland kandidaterna. Vexiöboerna trångbodda. Att dömma efter Smålandspostens yttrande börja Vexiöboerna bli trångbodda, i så måtto, att befolkningen tillväxer, men staden utvidgas ej genom några byggnadsföretag. terigen eldsvåda i Gefle. Natten till i måndags kl. !,11 gåfvo i Gefle de vanliga hemska signalerna, under häftig vestlig storm, tillkänna, att eldsolycka åter var å färde. I den afbrunna delen af stadens 2:a qvarter qvarstår efter den stora, ohyggliga branden utefter Staketgatan en länga af magasiner eller vagnshus, af hvilka flera nu äro inredda till handelslokaler, och slutar denna länga i vester med en hölada. I denna hade eld utbrutit, och snartj stod den i ljusan låga, kastande eldflingor högt! i skyn, och insvepte närmaste, blott på 20 alnars; istid stående , magasin i lågor, likasom den! närmast derintill något mera åt nordost belägna, f. d. Bolinska gården. Brandredskapen ankom skyndsamt till stället. Raskt och otörtrutet ar-; betade manskapet; brandredskapen befanns i behörigt skick, och oaktadt den rådande stormens häftighet och eldens öfvertag till en början i ladan, räddades de närgränsande husen. Afven i! sjelfva ladan dämpades lågorna, huru mycket de än frossade i det torra höet. Efter ett par timmar var all fara förbi. Men den allmänna förskräckelsen återstod. Ur de få boningshus, som funnos qvar der i gravnskapet, utflyttades allt! husgeråd. Man fruktade, synnerligast till följel af den förfärliga stormen, en total ödeläggelsel af allt, som stod i dess väg. Den återstående delen af natten vågade man ej öfverlåta sig åt! hvilan, synnerligast som hotfulla yttranden fall-j des ibland hopar af halfrusiga personer, hvilka; strömmade till brandstället och der oförbehållsamt uttryckte sin råa skadeglidje under hvarjehanda stoj och oljud. Dessa bedrifter tillskrifvas endast dessa lösa skaror af arbetssökanden hvilka naturligen, mera nu än eljest, taga sin tillflykt till staden. Beklagligen är att antaga, det elden var anlagd, då lås befanns för ladan och eldgnistor svårligen med den då rådande vinden kunnat ditföras från något boningshus i grannskapet. En marknadshistoria från Hofva. En hederlig Nerikesbonde, som lyckligt och väl fått sina kreatur instufvade i en jernviägsvagn vid Elgarås, tröttnade att stå och se på de många vagnvexlingarne, hvilka tycktes honom aldrig vilja taga något slut; och som gräset i björkdungen bredvid såg så särdeles mjukt och inbjudande ut, hegaf sig vår man helt filosofiskt dit för att hvila litet, medan han väntade. Tung i hufvudet af marknadsbestyr och köpskålen, eomnede han ljufligt och sött och sof så hårdt, att ej ens ånghvisslan kunde väcka honom. Pånatten vaknar han fullsöfd, frusen och ruskig och — 0 vel bara mörker rundt omkring. Ej ett bölande hornade ran hin: olycklig vakten. hördes, ej sågs en skymt af hans bevänner, som för längesedan tågat fjertyst och stilla öfverallt. I en ganska sinnesstämning anträffades han af nattDen Merstående delen af natten voru hans tankar jemnt hos stuta med undran, huru det kunnat gå för dem. Då han tillfrågades, om han ej hade någon anförvandt, som medföljt vagnen såsom vårdare, svarade han: SÅ di va anförvandter allihop. Uppoch afslag. I trakten af Elgaris skall allmänna samtalsimnet för dagen vara en kärlekshistoria, som man funnit märklig nog att i bref till Nerikes Allehanda inberiitta. Anders, af förnimlig hondegeläet. och Maja Stira. som