Dagens Nyheter – 23 september 1869, sida 1

gifvare. Ett år har sedan dess förflutit, och förslaget Har icke allenast blifvit gilladt af regeringen och antaget af riksdagen, utan en af ministrarne har, såsom ledamot af första kammaren, uttryckligen reserverat sig mot denna kammares beslut i en motsatt syftning — visserligen icke egentligen af skäl, som legat uti sjelfva sakförhållandet, utan på den grund att det vore onaturligt att representationen skulle vägra att antaga en eftergift som regeriogen vore beredd att göra; men sjelfva sakförhållandet, som nu sf regeringen förordades, var dock detsamma som förlidet år så olika bedömdes. Enahanda slutsats i afseende på regeringens långsamt mognande öfvertygelse om en väsentligen förändrad inbördes ställning mellan regering och rfepreseutation tyckes man kunna draga af den vid innevarande års riksdag behandlade frågan om de ordinarie statsanlagen — en fråga af utomordentligt större betydelse än den förutnämnda. Visserligen har den rätt, riksdagen i detta fall för sig tagit i anspråk, blifeit bestridd of regeringens vid kamrarnes öfverläggninvar härom närvarande ledamöter — till bevis att det evxdast är steg för steg som regeringen, enligt hvad förut antydts, kommit till den insigt, hvarom ofvan talata — men protesten i denna så ojemförligt vigtigare fråga var icke på långt när så stark som uti den jemförelsevis underordnade frågan om bandelsoch sjöfartsfondem än mindre börde man i sammanhang härmed något tal om ministörförändring. Helg, denna betydelsefulla sak har i sjelfva verket aflupit så tyst och stilla som i fall frågan gällt den obetydligasto angelägenhet. Flere andra omständigheter, om än af mindre vigt, skulle känna åberopas till stöd för samma antagande. Allt ssmmanstämmer att ådagaläggs att riksdagen, utan att hafva gjort något det ringaste ingrepp i regeringsmakten utöfver bvad grundlagen medgifver, likväl i sjelfva verket erhållit en annan betydelse, en anvan maktställning än tillförene, eller, om man så vill, att representationsförändringen verkligen medfört en ändring uti andan af regeringsformen. Vore det ej så, skulle ock hela representationsreformenr till stor del hafva varit ändamålslös; ty ett hufvudändamål, som med densamma afrågs, var Väl ändock att göra: 1809 års konstitationcela principer gällande mer än som under den gamla ståndsreprosentationen varit möjligt; ock dessa pricciper sträckte sig i sjelfva verket vida längre än man af-en sträng bokstaf:tolkvicg. af grundlagon ekulle vilja eln Ten på man Kunna MEAN avitfegeringstormen i mer än en punkt, såsom den vanligen tolkats, icke uttryckt den anda af konstitutionel friket, som verkligen förefanas hos 1809 års lagstiftare. rr Rn SA 1 om, oe a