Dagens Nyheter – 23 september 1869, sida 1

hade hon icke nu misskänt honom? Desså intelligenta ögon, som:under det sednaste året blickat så vänligt, hade nu varit fästade på honom med vrede och förakt. Detta var mera än Andreas kunde eller ville underkasta sig. Han måste öfvertyga henne att hon misskände honom. Med detta beslut afägsnade han sig från stranden och tog vägen till Nannys boning. Han steg uppför trappan och inträdde i salongen. Nanny satt vid ett af de uppslagna fönsterna och skref. Hon blef något öfverraskad, då hon fick se honom. — Det förvånar Nanny, sade, Andreas, att jag åter inträder i denna boning, och det några timmar efter att ha blifvit så godt som bortvisad. — Jag är verkligen öfverraskad, svarade Nanny och sköt det lilla bordet med skrifsakerna fråm sig. Andreas lade bort hatten och satte sig på stolen midt emot henne. i Tror du, jag kan vredgas på den, jag är skyldig tacksamhet? frågade Andreas. —Jag antager, avt du kan det, ehuru jag aldrig varit i tillfälle att pröfva det: — Då är du lycklig. Jag har idag bragts derhän att nödgas harmas på den, jag värderar, och du är orsaken dertill, Nanny; du Har dödligt förolämpat mig, tillade Andreas med djupt allvar.