Dagens Nyheter – 22 september 1869, sida 2

ooOMRR Deras gäster pratade en stund med Ester, hvarefter äfven de aflägsnade sig. Ester började gå oroligt af och an på golfvet. Trött af vandringen, satte hon sig slutligen ned för att skrifva och hade just börjat dermed, då salongsdörren öppnades och någon steg in. Ester befann sig i sitt rum till höger om salongen. Hon lade undan det påbörjade brefvet, öfvertygad att det var Nanny, och gick ut i salongen, vännen till mötes. Midt på golfvet i det stora rummet stod en reslig, ung man, synbarligen villrådig hvart han borde vända sina steg, antingen till höger eller venster. Han hade ansigtet vridet något åt sidan, men vid fraset af Esters klädning vände han sig hastigt om. Ett par sekunder sågo de på hvarandra, hvarpå Ester med upprörd röst stammade: — Min Gud, är det Andreas, och jag som icke genast kände igen dig — hvad du har blifvit förändrad! Hon skyndade mot honom, tilläggande med låg röst: — Välkommen! Hvad jag är glad att få återse dig! Andreas, som såg mera bestört än glad ut, hemtade sig likväl snart och helsade hjertligt, gladt och vänligt på henne, för hvilken han i så många år hyst en svärmisk ungdoinskärlek. Han hade icke vän