Dagens Nyheter – 22 september 1869, sida 2

Bref från Skåne. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Innehåll: Tullbergska ransakningen. —-Tillståndet inom frälsebondedistrikten. — Ljasnade utsigter. — Folkmötet i Margaretetorp. — Jernväg Engelholm—Helsingborg. — Tillämnade folkmöten. Sistlidne fredag, den 17 dennes, företogs å karps tingställe åasyo målet mellan f. d. korporal Tullberg och bonden Eskil Larsson, röranda åal för frälseböndernas uppvigling och dermed i sammanhang stående förmenta bedrägerier. — Häradshöfding Joh. Eneroth hade bos justitiekansleren anhållit om entledigande från sitt uppdrag att vara åklagare i Tullborgska målet och t. f. landsfiskalen Holmström ännu en gång erhållit förordnande att uppträda i detsamma. Ordinarie domhafvanden, häradshöfding Anderberg, ledde ransakuingen, som upptog flera timmar. Owmkring 30 vittnen hördes, men något nytt isaken förekom ej, hvadan målet sannolikt med detta ting afslutas. klagarens slutpåståenden vorö ganska resonliga, men sannolikt går Tullberg fri från alt ansvar eller ålägges obetydliga böter. Eskil deremot går helt säkert fri. terstår nu att utreda samma mål inför Harjagers häradsrätt, der det redan en gång förevarit, och inför Herrestads häradsrätt, dit det sannolikt kommer att förvisas, och sedan är den historien slut, såvida justitisombudsmaxnen ickekommer med ettefterspel. Den Tulibergska avklagelseskriften lär nemligen vara vederbörande tillstäld för förklarings afgifvande. Februsridumheterna lära ick3 gerna kunna nedtystas, till följe af de örfilar svensk lag och frihet genom dem erhöllo och de betydliga kostnader de ådrogo staten. Eskil Larsson, som sjelf är instämd till Färs häradsrätt för det han, som det heter i stämningen, varit anstiftare till det våld, som häktade bonden Cbristian Andersson i Säfde begått mot kronofogden Witthoff vid en vräkning, hade till detta ting instämt förre länsmannen W. Ljungberg med yrkande af ansvar å denne för det han, utan att ega fullmakt eller myndighets order, af egenmäktighet och en rå och straffvärd öfverdådighet beröfvat Eskil friheten och belagt honom med tunga jernbojor, som om han varit en grof brottsliog. Jag skulle, heter det i stämningen, knsoppast kunna tillräkna mig namn af hederlig karl och redlig medborgare, om jag stillatigande läte en sådan skymf öfvergå mig. Svaranden, som förut i denna . fråga stått, som ået heter, på styfva linan, fann nu för godt att lysa genom sin frånvaro, hvarför målet blef uppskjutet till nästa ting. Två vittcen styrkte hr Ljungbergs brutalitet. Inom frälsebondedistrikten råda fortfarande ovilja och gäsning, men bönderna ha vunnit en dyrköpt erfarenhet och lära nog icke mera skrida till olagligheter; men dermed är frågan ej slut. Frälsebondefrågan kan icke falla. Den återkommer ständigt, men måhända i annan och bättre form, så länge här finnes en enda hofveribonde eller ett enda på orinlighet eller på godtycklighet stäldt frälse