Dagens Nyheter – 20 september 1869, sida 2

Lyckad elgjagt. I Nerikes Allehanda berättas: L onsdags anställdes jagt å en del af de till grefliga slägten Wachtmeister hörande Bolby och Hasselfors betydliga och på två sidor af större kronoallmänningar omgifna bruksskogar, å hvilka, med anledning af lokala förhållanden, från urminnes tider goda elgstånd årligen funnits. I följd af egarnes omtanka för stammens bibehållande, hafva, med vissa års mellantid, å hvarje af jagtrevieren, blott några sådana djur för bvarje gång undaänskjutits, hvadan tillgången å elg der är riklig. I onsdags blefvo inom endast detta revier 11 elgar synlige, af hvilka 6 medelst å dem anställd drefjagt fildes, hvarefter jagten afblåstes. Blani det vid sådan jagt ungefärligen vanliga antalet inbjudne jägare voro ifven flera från Skåne, för hvilka denna sorts högdjursjagt är ett mera sällsynt nöje. — Två jägare ha tillsammans skjutit 7 elgar, äldre och yngre, och ega förhoppning att fälla ännu fler indan jagttiden tilländagår. En stor svamp. En krönekeskrifvare i Westeråstidningen Aros förtäljer: Den regniga och jemförelsevis varma årstiden har åtminstone den fördelen att befordra växtligheten af våra bista matsvampar, ett födoimne som redan vunnit allmogens uppmärksamhet och hvaraf ej obetydligt insamlats till afsalu här i staden. Ett storståtligt exemplar af jätteröksvampea (Lycoperdon giganteum), hvilket säkerligen skulle förslå till ett stadigt mål åt en hel familj, har man varit i tillfälle att beskåda i härvarande elementarliroverk. Den har en ej aflägsen likhet med ett ordinärt qvinnohufvud, prydt med en mångdubbelt så stor chignon — äfven proportionen således efter naturen. Död af gasos. Från vestra Wermland skrifves: Förliden söndag skedde den olyckshindelsen, att då gasen första gången nu på hösten anviändes vid Charlottenbergs bruk, kranarne till de två rör, som befunnos i handelsbutiken, icke voro stingda, utan gasen inströmmade och inträngde i dertofvan belägna boningsrum, hvarest handelsbetjeuten och rättaren hvilade, och hvarigenom den förstniimnde om morgonen derpå befanns död, samt den sednare med föga hopp om lif. En förälskad poliskonstapel och en likaledes i honom förälskad ung, elegant fru från Köpenhamn, åtföljde af en denna sednares yngre syster, en sextonårig skönhet, anlände i torsdags till Helsingborg och begåfvo sig genast till ett af dervarande hoteller. der de i allsköns lugn och ro slogo sig ned. Det älskande paret hade, såsom man sedermera erfarit, tagit sin tillflykt dit från hinsidan Sundet undan för deras kärlek ogynsamma förhållanden derstädes. Fria från allt tvång och från åtskilliga tryckande omständigheter i hemmet, öfverlemnade de sig utan fruktan åt den ljufva sammanvarons behag, och timmarne flydde som minuter, då de plötsligen — o, korta, förgiingliga sällhet! — midt i natten på det allra obehagligaste sätt stördes af starka bultningar på dörren och de mest peremtoriska befallningar att genast öppna. Hiäpnadoch förvirring! Bultningarne och ropen tilltogoi styrka. Det fanns ingen annan utvig. örren måste öppnas af älskaren, och hvem, får han se? — en af sina embetsbröder från Köpenhamn, åtföljd af de. båda damernas förtörnade fader, som, så snart han märkt deras flykt, genast begifvit sig åstad att förfölja dem och med tillhjelp af polisen efter mycket sökande äntligen funnit dem. Den ertappade poliskonstapeln stod der blek och tillintetgjord. Det fattades blott, att äfven den unga fruns man infunnit sig. Hvad som under återstoden af natten passerade, förmiler icke historien; men i fredags på morepnen fölida rnolehvacvapeiu — Gen icke törälskade — den enleverade damen tillbaka till Köpenhamn, dit fadren och den yngre dottern sedan följde efter. Den snöpligt afskedade älskaren drog sig så småningom undan, och innan man visste ordet af, var han försvunnen. Ett knifhurgr. Den 11 dennes på aftonen blef en person vid namn A. Åkerström, från Nyhems kapell, Räfsunds socken, Jemtlands län, huggen med en fiillknif i hufvudet. Härvid tillgick så, att ynglingen P. G. Persson Wallin, tillika mel bondesonen C. Lundgren i Böle och G. Sjögren, anställd. vid telegrafen, sammanträffade utanför en gård i Sundsvall med Åkerström och, utan från Å:s sida gifven anledning, högg Å. i hufvudet vid venstra tinningen, så att knifven inträngde något öfver två tum och blef der qvarsittande minst en halftimme, eller till dess en läkare hann antriäffag, hvilken, tillika med stadsfiskalen och en poliskonstapel, gjorde itskilliga försök att med all styrka draga ut knifven, utan att sådant lyckades förr, än doktorn, genom att kring knifskaftet linda en handduk, hyarigenom mera styrka gafs, utdrog knifven. Åkerström, hvilken är en ovanligt stark byggd karl, klagade icke öfver någon sveda och värk vid operationen, utan bad blott att knifven måtte borttagas. Han fördes i vagn till lasarettet och hade hela natten sofvit lugnt samt var på måndags f. m. vid redigt förstånd och klagade icke öfver någon värk. Wallin häktades straxt efter illgerningen. Sjelf hämnd och mord. Ryktesvis förljudes, berättar Kristianstadsbladet, att ett mord nyligen föröfvats i Torsebro under nedanstående ohyggliga omständigheter. . För någon tid sedan hade ett par s. k. tattare slågit sig ned i Torsebro, hvarest de gjorde-sig skyldiga 227 0h FA