Dagens Nyheter – 18 september 1869, sida 2

den 14 dennes på aftonen vid 5-tiden hade Carlsson jemte vagmmnakaren Hellström uppehållit sig i det af honom förhyrda rum, under det Söderberg haft göromål i det derintill belägna köket. Derunder hörde modren att Carlsson höll på att aga barnet, hvarför hon gick in och sporde honom om anledningen dertill. Carlsson blef hiäröfver uppretad och kastade barnet handlöst ifrån sig utåt golfvet, och då modern derifrån upptog detsamma, flöt blod ur barnets näsa, och dess ansigte var öfverfyldt af skråmor. Barnet dog påföljande afton, troligen till följe af den undergångna misshandlingen, derom obduktion af barnets lik skall lemna bekräftelse. Do öfrigas vittnesmål öfverensstämde med moderns. Frn Elies, som är boerde invid den lägenhet, hvilken af Carlsson bebos, hade under sjukdomen skött barnet efter den föreskrift fattigläkaren muntligen lemnat henne. Då mot onsdagsaftonen barnets tillstånd blef allt mera betänkligt, sökte modren flera läkare, men lyckades ej träffa någon hemma. Barnet har, enligt moderns uppgift, före misshandlingen varit friskt och utan märkbara kriimpor, men efter densamma besvärats af yrsel samt häftiga oeh ofta upprepade kräkningar. Den onaturlige fadern, som, alltsedan han märkte följderna af sitt hårdhjertade beteendo mot sitt barn, lemnat hemmet och icke vidare der varit syrlig, efterspanas. Målet förekommer ånyo, så snart oubduktionsprotokollet inkommit. Förlikning. Vi omnämnde för någon tid sedan att befälhafvaren å ångslupen Birger styrt på och temligen svårt skadat slupen Svarta Örn. Uppgörelse befälhafvarne emellan har nu skett i godo, på så sätt att Birgers befälhafvare till Svarta Orns utbetalt en summa af 309 rdr. RÄDHUSRÄTTEN. Subordinatlonsbrott. Stadssoldaten Anders Jansson-Hellström dömdes i går af rådhusriättens ö:te afdelning, för det han, under förmildrande omständigheter, tilldelat sin förman, korporalen Öfgren, flera slag i ansigtet, att hållas till straffarbete i BU År. MNarsdagarnes vittne. Vi omnämnde för omkring två månader sedan, att fabriksidkaren Johan Fredrik Reinholtz uttagit stämning å stadsfiskalen C. Silfversparre, med yrkande om ansvar å denne sednare för missfirmelse inför rätta, hvilken skulle bestått deri att hr S. under ett måls handläggning, i hvilket L. uppträdt som rättegångsbiride, förklarat G., såsom straffad för förfalskningsbrott, oberiättigad att föra annans talan. Målet, som lottats på 4:de afdelningen, har gång från annan blifvit uppskjutet i anseende dertill att hr S. ej kunnat med kallelse untriiffas, e han, som haft tjenstledighet, ej vistats i Stockholm. Fjorton dagar i förrgår voro emellertid båda parterna tillstides. Sedan stämningen blifvit uppläst, inlemnade hr S., såsom svar å den mot honom gjorda angifvelsen, en skrift, deri han såsom skäl för sitt mot Reinholtz fällda yttrande, reciterade följande afskrift ur å detektiva vaktkontoret förda anteckningar öfver för brott tilltalade personer: Enligt hvad de å detektiva polisafdelningens kontor, öfver för brott angifna personer förda anteckningar utvisa, ha följande angifvelser blifvit gjorda mot tapetseraregesällen Johan Fredrik Lindqvist eller Reinholtz, newmligen: 1:o Att han den 27 november 1867 från tapetfabrikören Kåberg på bedrägligt sätt tillnarrat sig två stycken nya rullgardiner. — Remiss härom afläts till rådhusrätten den 18 dec. 1868. 2:0o Att han den 25 april 1868 i handlanden Lundius bod n:o 15 Lilla Nygatan, från on i huset 103 vid Tjärhbofsgatan boende timmerman Erikeson olofligen tillgripit ett till 5 rär värderadt sidenparaply, hvarom remiss till rådkusrätten öfverlemnades den 27 april 1868. 3:o Att han i januari månad detta år i sällskap med, för tredje resan stöld straffade förre grundläggaren Per Gustaf Granberg, besökt åtskilliga diversebodar å Södermalm, dervid de bägge falskeligen uppgifvit sig vara anstilllde vid kontrollverket för mått, mål och vigters krönande, och dervid Reinholtz, under hotelser att låta åtala sådana handlande, som icke vederbörligen låtit kröna sina mått och vigter, af en del af desse lyckats tillnarra sig mindre penningsummor. — Remiss härom till rådhusrätten den 26 januari 1869. Hr 8. slutade med den muntliga förklaringen att han ej hade något vidare att andraga, utan komme han att med föraktets tystnad besvara allt hvad käranden vidare kunde ha att siga. Sedan Reinholtz, som blifvit vid mycket dåligt humör under skriftens uppläsande, härefter yrkat ansvar å hr S. efter lagparagrafer, hvilka ådöma den tilltalade ända till 6 månaders straffarbete, förklarade rätten att utslag skulle komma att meddelas som i går. Då målet i går förekom, och innan domen afkunnats, inlemnade hr S. ytterligare en skrift, hvilken styrkte att Reinholtz af rådhusrättens ö:te afdelning den 21 januari 1868 blifvit dömd att böta 25 rdr för svikligt förfarande, samt den 4 juli 8. å. dömd till lika bötesbelopp för snatteri, hvarförutom hr S. upplyste rätten att Reinholtz två dagar förut af rådhusrättens 5:to afdelning blifvit förklarad ovärdig föra annans talan. I utslaget, som härefter afkunnades, frikändes stadsfiskal Silfversparre 1rån allt ansvar. Vi ha något närmare relaterat detta i sig ejelf annars temligen obetydliga mål hufvudsak