Dagens Nyheter – 14 september 1869, sida 1

dig, derför att alla, prostinnan inberäknad, berömma henne. Så är det, mig fruktar man, emedan jag blifvit förtalad och utmålad såsom ränkfull och beräknande. Hvad vill du jag, som håller så mycket af min syster, skall säga om henne? Att hon är skön, oaktadt hon är flera år äldre än jag; att hon är glad, qvick, rolig och oemotståndlig; att hon. är god och uppriktig: men allt detta har man sagt dig förut. Jag kan således endast instämma i detallmänna omdömet. Hon är allt hvad man säger om henne, och just deri ligger det, att alla, män och qvianor, elaka och goda, tycka om henne. Der Marianne finns, der flyr ledsnaden; ty glädjen står ständigt vid hennes sida. ; Hennes man älskade; beundrade och dyrkade henne såsom det högsta goda ilifvet. Hennes styfsöner. afgudade henne och tjenstfolket ansågo henne för en engel. Se der, min älskling, hvad jag har att säga dig om din mans styfmor, Att på Lybo händelser timat, som endast medlemmarna af familjen känna, är sannt; men så är det öfverallt här i verlden, och dessa tilldragelser ha intet med det närvarande, att göra. Nu komma vi till slutet af brefvet: din bikt. Jag erkänner, at: den smärtade mig, och jag känner med sorg min vanmakt. Du