Dagens Nyheter – 10 september 1869, sida 2

oo RER min far dog, och jag kan således gälda henne en gammal skuld och derjemte fullgöra en kristlig pligt. — Hvad tänker du på? inföll Erik; gumman Gyllenspets var mycket elak mot dig i din barndom, och hon lär icke ha blifvit älskvärdare som gammal. Jag ber dig, Nanny, gör ej en uppoffring, som skall förbittra ditt lif. — Förlåt mig, Erik, uppoffringarna kunna icke förbittra, endast skänka tillfredsställelse, inföll Nanny. Jag skall vårda den gamla, till dess hon icke mer behöfver någon vård, och detta skall gifva mig en gagnelig verksamhet. Först vill jag likväl återse Marianne. Erik och Nanny kommo nu in i en meningsstrid. Han sökte öfvertala henne afstå från detta frivilliga martyrskap, och hon sökte bevisa, att det icke var något sådant. Under tiden hade Ester lemnat rummet och gått in i kabinettet. Hon läste der det bref, hon erhållit. Det var skrifvet med all den passionerade glöd, en förälskad ung man kan disponera öfver. Brefskrifvaren stod under inflytande af en så exalterad sinnesstämning, att den uppnått kulminationspunkten. Huru högt sade han sig icke älska, och huru trofast! Det kändes så ljuft att veta, det hvarken tid eller förhållanden skulle inverka på hans