Dagens Nyheter – 9 september 1869, sida 2

— 140 mot käppen, blickade han på Nanny med sina klippska ögon. --Farbror har gissat rätt. Jag vet att han var ett fosterbarn och att fattigdomen var mitt arf. Jag har varit ett nådehjon i detta hus, och att stanna är icke möjligt och att komma härifrån ganska svårt, då jag är utan medel och icke kan taga emot något af Erik. --Alltid lika stolt, mumlade gubben. --Ar min stolthet äfven nu på orätt plats? --Nanny blickade frågande på den gamle mannen. Kan jag handla annorlunda? --Visst kan du, men du gör det icke, inföll Gunnar. Du är en bra, en sjelfuppoffrande och oegennyttig, men stolt qvinna. Du anser dig ovilkorligen böra lemna detta hem, derför att du icke kan betala det bröd du äter. --Kära barn, om Erik skulle betala dig hvad han är skyldig, skulle han ej kunna godtgöra det med allt hvad han eger. Du kan aldrig bli ett nådehjon i din svågers sons hus. Vidare är det nära nog din pligt att icke öfverge Lybo; utan dig går det rent åt skogen med Ester, och Erik blir så olycklig, att det vore stor synd om honom. Blif qvar och vidmakthåll jemnvigten mellan makarna! Nanny skakade på hufvudet. --Äfven jag trodde en gång att detta skulle lyckas, men jag inser nu, att min