Dagens Nyheter – 9 september 1869, sida 2

nalitets språk genom en af dess represontanter skulle begagnas vid utbringandet af en skål. Nu uppstod en babylonisk språkförbistring, som utomordentligt roade de närvarande, då de i de flesta fall åtminstone förstodo andemeningen i de tal som höllos. Professor Capellini föreslog på italienska en skål för den skandinaviska norden; etatsrådet Worsaae på danska en skål för damerna, hvilket sista ord förstods af aila och framkallade ett stormande bifall; d:r Montelius på svenska för kronprinsessan Lovisa; professor Urechia från Bucharest på rumäniska en skål för kongressen — en skål; som. på grund af språkets många latinska beståndsdelar, förstods af de flesta; och baron Däcker på tyska en skål för ett internationelt . språk. Dessutom förekom ytterligare en skål på norska, en dito på engelska för prinsessan Alexandra, en på polska för gästfriheten, af hvilken man begrep helt obetydligt, och en på ungerska, hvaraf man .ej förstod ett enda ord, utan som derför måste öfversättas på franska. Slutligen hotades säll:kapet att få höra ännu ett tal, detta på javanesiska, men det blef lyckligtvis icke hållet. . Experimentet hade emellertid — hvad som ock var hr Capellinizs afsigt — visat nödvändigheten för kongressen att bestämma sig för ett internationelt språk. Professor Carl Vogt utbragte derefter på franska i ett hnomoristiskt föredrag en skål för vår egen (kongressens). helsa, under det han önskade, att sällskapet måtte trifvas väl, växa till och nästa år mötas i Bologna. Han anmärkte i acledzing af talet, att han kunde välja mellan tvänne språk, då han var född i Tyskland, uppfostrad i Schweiz och msr än en gång förvist från sitt fädernesland. Slutligen framhöll profes:or Capellini nödvändigheten af att kongressan för sina sammankomster bestämde sig för att begsgna ett språk och föreslog att man under nästa kongresas i Bologna skulle begagra fransyska. Detta vann allmänt bifall. Borradt fartyg. För någon tid sedan blef en med fisk lastad jakt af en del lotsar funnen drifvande på Hustadviken och iubergad till Storholmen vid Bod, hvarest lasten lo:sades. Vid besigtningen befanns, att fartygets botten var genomborrad med 35 hål; men. att fartyget för öfrigt var alldeles oskadadt. Det är alltsåv — skrifver Bergensposten — all sannolikhet. för att fartyget blifvit borradt i bedräglig afsigt, hvilken dock ej blifvit uppnådd, enär det blifvit flytande på lasten. Jakten tillhör handl. Paasche i Vesteraalen. Skepparen och marskapet, hvilka förut hade inkommit till Molde, hafva der blifvit arresterade, och förhör har med dem anstälts, ehuru man ej ännu känner resultatet.