Dagens Nyheter – 9 september 1869, sida 2

Erik Malmberg satt tidigt en morgon vid pulpeten i sitt enskilda kontorsrum; beläget innanför stora kontoret. Nanny inträdde till honom. Han såg öfVerraskad ut, då han fick se svägerskan. Erik reste sig och kom henne till mötes. — Hvad har fört dig hit? frågade han. — Min önskan att få ett enskildt samtal, svarade Nanny och såg något förlägen ut. Det är tid på att du ger mig en förklaring. E Och hvartill skulle en förklaring nu gagna? svarade Erik och fästade en kall blick på den unga qvinnan. — Till intet, ifall den rörde hvad som här timat; till mycket, då den gäller min ekonomiska ställning. Jag vet nu att min man icke var din bror; att han var ruinerad, då han dog, att du betalat hans skulder, skänkt honom 5000 riksdaler och åtagit dig att sörja för Olga och mig. Detvar således icke för att gagna dig och gifva dig tid att ordna dina affärer, jag måste lofva att på Lybo ha mitt hem, utan det var för att jag och mitt barn skulle vara skyddade för nöd. Nanny rätade på sig. Erik sänkte sin blick inför hennes. — Kan du tro, att jag, efter att ha blifvit upplyst härom,skall stanna qvar på Lybo? frågade Nanny. 3 Och hvarför skulle du icke göra det?