också SS 2 och 3 ha lydt helt annorlunda. Fullmäktige skulle ej då i kontraktet ha förbundit sig att utlemna räntekuponger till ett belopp af 10,000 pd st., som en annan i samma kontrakt förbjöd dem inlösa. Hr —2m:s— position, då han började denna. strid, var svag; numera, sedan han måst ge: mig rätt i afseende å tolkningen af kontrak-. tets hufvadpunkter, är den, efter min upp-fattning, omöjlig att försvara. Hvad jag hos honom klandrar är icke att: han bragt ett ämne på tal, som måbända be-höfde utredas; men deremot kan jag ingalunda gilla den tvärsäkra ton, hvarmed han uppträdde och kallade riksgäldskontorets styrelse till ansvar inför den allmänna meningens domstol. Det hade avstått honom att — med mindre tillit till sitt eget omdöme — förfråga sig hos vederbörande angående sina tvifvelsmål, innaa han offentligen framkastade dessa i form af oveder-ägliga sanningar. Också har han, tsck vare denna bristande takt, ingen rätt att beklaga sig öfver att fullmäktige riksgäldskontoret — sannolikt afsåg ham dem, då han i sin sista artikel talade om: personer som hade något i sak upplysande: att meddela — icke bevärdigat honom med ett svar. —f—