Dagens Nyheter – 7 september 1869, sida 2

spanska mikrocephaler (menviskor med föga utveckladt kraniam) inledd3 prof. Carl Vogt på den af honom omfattade hypotesen om menniskans ursprung. Han påpekade att mikrocephalernas hufvud icke var större, utan mindre och innehållande mindre hjernmassa ån vissa ap-arters hufvud. Det var i synnerhet den främre delen af hjernan, den stora hjernan, som hos mikrocephalerna var så litet utvecklad. Deras hufvudskål hade på det hela taget mycket gemensamt med aporra2:; deras kropp i öfrigt var väl bildad, men hufvudets och ansigtets form stod lägre än de lägsta racert: negrernas och mslajernes. Det var företrädesvis i ungdomen likheten mellan mikrocephalerna och vissa apor tydligt framträdde; en ung chimpanseapa och ena ung mikrocepbal kunde, hvad bildningen af kranium angår, nästan icke skiljas. Hejdades utvecklingen vid denna ålder, skulle mikrocephalen bli stående på apans ståndpunkt. Talaren tillämpade härefter Darwins teori på frågan och visade med figurer, som han uppritade på taflan, hura de linier, som represesterade mikrocepbaler och apor, konvergerade mer och mer — alltså måste det fisnas en punkt der de, ifall de tillträckligt utdroges, skulle stöta tillsammans. (Munterhet.) Emellertid var det en tröst; att menniskan orumera icke kan sjanka ned till apans like. Till stöd för sin hypotes anförde han till sist ett artagande, ast vår nuvarande häst på enahanda sätt skulle härstämma från den eocesa periodens palietherier och anapletherier. (Lifligt bifall.) Det var naturligt att ett föredrag, sådant om detta, icke kurde bli obesveradt i en församlipg der prof. Quatrefages befann sig. Denne besteg genast telarestolen. Den föregående talaren hade, sade han, framkastet den icke lätt besvarade frågan huruvida Darwins teori låter sig tillämpas på menniskan. Han hyste all aktving för sin kollega Vogts forskningar i detta hänseende; men han: kunde likväl på intet vis omfatta den Vogtska bypotesen, emedan det vore att härleja menniskans normala utveckling från en sjuklig abnaormitet. Man hade icke allenast mikrocephaler, utan också menskliga varelser, som redan från sin födelse saknat en eller anvan lem, under det att andrå — en följd af hämmad tvillipgbildning — hade en lem för mycket, Han anförde vidare exempal på en hel slägt, bvars medlemmar hade simhud raellas fingrarne, derför att de i anlednirg af grånnarnes afsky för denna abnormitet varit nödsakade att gifta sig med hvarandra inbördes. Som motsats till Vogts utgångspunkt, mikrocsphaierna, uppställde han de bekanta sammanväxta siamesiska bröderna och frågade Vogt, om denne i de siamesiska tvillingarne såg idealet för ett framtida meniskoslägte. (Munaterhet.) rk Den berömde kraziologen baron Diiben från Stockholm talade om de kranier, som blifvit fonna i svenska jättestagor. Herrar Dupout och Quatrefages hade anmärkt, yttrade han, att de kranier, som funnos i våra. museer, skiljde sig från de i Belgien påträffade äldre hufvadskålarne. Sjelf hade han företagit åtskilliga mätringar af kranier och kommit tll det resultatet, att kranierna från forntiden i allmänhet voro dolichocephaliska (aflång och smal form). Hvad den öfriga kroppsbyggnaden angick, så tydde al!t på stor liknet med den nu lefvande befolkningen. Läkaren Dureau från Psriz giorde en kort anmärkniog, hvarefter prof. Vogt frågade baron Diiben, om hans kraniologiska undersökningar icke ledt till det resaltatet, att de i grafaögarne funra kranierna äro mindre än den, nu lefvande befolkvingens och antingen deliebocephaliska ellsr brachyc phaiiska (af kort, sammanträngd form)... Baron Diben ansåg sig kunna bejaka spörj:må et i dess-allmänhet. Prof. Vogt antog att dolichocephalerna först under jernåldern kommit bit till norden. Hr Dupont (ung belgisk vetenskapsma) hade fusnit likhet mellan de i Borreby påträffade kranierna och de belgiska. Redan innan han kom till Danmark, hade han med afssends på de allmänona teorierna måst göra det era undantaget efter det ardra; och nu då han i dervarande samlingsr genomgått en kel mängd kranier, drog han icke i betänkande att säga, det man måste erkänna att man ännu har alltför otillräckliga materialier för att deraf kunna draga några vetenskapligt säkra slutsatser i ifrågavarande afseende; hradan med hänsigt til den föreliggande aothropologiska frågan fordrades nya, omfattande undersökningar för att genom dem komma till nya resultater. Auru var vetenskapen uti detta ämne i sin barndom. Baron Diiben anmärkte att ds två första i Danmark