— 14 gen sitt barns gvaf! Deskulle mötas i kyrkan. Nånny dröjde länge på kyrkogårdens, Hon bad och grät. När hon inträdde i kyrkan, var hon mycket blek, men lugn. På eftermiddagen, sedan man på Lybo ätit middag, och Ester, trogen sin Vana, dragit sig undan med en. roman, för att hvila några ögonblick, sutto herrarne ute i trädgården och rökte. Det hade varit några affärsmän från staden till midtagen, och nu språkade, de om konjunkturer 0, d. Nanny hade gifvit Ludvig ett tecken, då herrarne lemnade salongen, att hon önskade tala vid honom, och han qvarstan-. nade derför hos henne. — Är du mycket angelägen att få tala med Eriks gäster om jordbruk, råg. och hafra? frågade Nanny. I så fall vill jag ej uppehålla dig, men eljest hade jag: åtskilligt att språka med dig om. — Tala du, sade Ludvig och satte sig på stolen midt emot hepne. Nanny hade ansigtet bortvändt, så att Ludvig såg det i profil. Profilen vår regelbunden. : — Jag tror, på min ära, att hennes afsigt är att tjusa mig, tänkte Ludvig, som icke kunde vända ögonen från de intagande dragen. — Min bästa Ludvig, började Nanny efter en stund, din afsigt att varna Ester för