Dagens Nyheter – 6 september 1869, sida 2

KHronprinsessan Lovisa i Danmark. En korrespondent från Köpenhamn till Malmö Snällpost skrifver följande: Kronprinsessan tycka alla om, det vill egentligen säga, att alla äro ännu lika ifriga att få begapa henne, och för hennes skull har rojalismen vaknat i många sinnen, hvarest denna vara förr icke fanns. Hon gör ett godt intryck med sitt naturliga och glada väsende; hon har ju af allmänheten mottagits af både högljudd och välment glädje; det skall vara henne lätt att bevara sin ynnest hos folk som icke känner henne, och hon har säkert egenskaper, för att göra sig afhållen af alla, med hvilka hon kommer i beröring, i sitt busliga Kf skall hon säkert hos sia raake finoa ett mera ömt stöd, än det vanligtvis är fallst i dylika kretsar. kon lefver nu på de små lustslotten Bernstorff ooh Charlottenlund, i vackra naturomgifningar och i trefiiga rum, hvarest munterheten är hemmastadd, och der hon äfven redan af många har blifvitt sedd än iidyllisk njotning af skog och sjö, än i angdomligt skämt med jemnårigt umgänge. Prinsessan Thyra är visserligen till åren något yngre än kronprinsessan, men hon är före sin ålder och den lille prins Waldemar är en qvick gosse, full af påhitt, soma nog kunna vända upp och ned på huset. Rörande festrspresentationer å kungl. teatern i onsdags ekrifver en korrespoadent till samma tidning: . När orkesterns fanfarer och folkets hurrarop hade tystnat, afsjörgs till melodien Der er et yndigt Land en tillfällighetssång af professor H. P. Holst; orkestern ackompagnerado och publiken instämde kraftigt I sången; naturligvis var hela församlingen under tiden stående. Krorprinsestan, som syntes blitemligen rörd af den stormande hyllningen, var hvitklädd, med korallhalsband, och öfversållad med diamanter; hon hade ett stort briljantsmycke på högra skuldran och en bukett på den venstra. På pannan bar hon som diadem en bred guldring med upprättstående flat kant; vid den var coiffuren knuten, sålunda att lockarne böljade baköfver hufvudet. Hon satt med koaungen på sin högra sida och kronprinsen på sin venstra; på andra sidan om den sisträmnde satt drottvingen, klädd i hvitt med diamanter på hufvud och hals. Kör Ahlgremsomnm hade, såsom redan är berättad:, målat till galaspektaklet på kungliga teatern i Köpenhamn en dekoration, föreställande Ulriksdal. Det var på ontdagei den visades för den danska håfvudstadens förnäma verld. Till en fest, som Tivoli i fredags gaf för den arkeologiska kongressens mediemmar, hade hr Ahlgrenson åter gjort en KN om hviiken Dags-Telegraphen medelar: Platsen framför ingången var omskapad till en nordisk granskog, i hyars bakgrund höjde sig den till en portal i gammalosordisk stil förvandlade i-gångsporten. Denna förvandling vittnade om betydande talang: portalen var hållen i en ren, ädel och korrekt stil, som i belysniogen från stora urnor mod gaslågor, hvilka hängde ned från draklika figurers näbbar och klor, framträdde i en nästan magisk belysniog. Vid portalens fot stodo ett par stora bautastenar, af hvilka en i en slinga af raror bar följande iuskrift: Tivoli reste stenen denna för främmande vetenskapsmän. Resande. Sedan några dagar befinner sig i Stockholm, M. Pietri, eu af kejsar Napoleons sekreterare, och mycket bekaut i den politiska ver!den. Sveriges fjerdae monitor lopp i lördags förmiddag af stapeln å Motala-varf i Norrköping. Aftöpningen gick, som vanligt, särdeles väl, och den tunga kolocsen; ligger vu i sitt element vid kajen utanför varfvet. Samtliga arbetarne, 2—300 personer, erhöllo med anledning häraf på aftonen extra för plägning. Nytt fartyg. På samma bädd, som ofvanvämnde monitor stått, kommer oförtöfvadt att uppsättas en större lastångare, bestäld at rederi i Stockholm och afsedd för fraktfart på Nordsjön. Stramdningar på gotländska kusten. Ångskeppet Arehimedes, hemma i Newcastle, kommande från Kronstadt och destineradt till London med hampa, lin m. m. strandade i onsdags vid Faludden och qvarstod ännu i fredags. Ångfartyget Onristinehamn har lyckat: taga fartyget af och föra det i hamn. Norska briggen Buonavento, kapten OC. R. Nielsen, som låg under lastning vid Fårön,